Job 11

1 Tsophar de Naama prit la parole et dit:

Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 Cette multitude de paroles ne trouvera-t-elle point de réponse, Et suffira-t-il d’être un discoureur pour avoir raison?

När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 Tes vains propos feront-ils taire les gens? Te moqueras-tu, sans que personne te confonde?

Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 Tu dis: Ma manière de voir est juste, Et je suis pur à tes yeux.

Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Oh! Si Dieu voulait parler, S’il ouvrait les lèvres pour te répondre,

Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 Et s’il te révélait les secrets de sa sagesse, De son immense sagesse, Tu verrais alors qu’il ne te traite pas selon ton iniquité.

Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 Prétends-tu sonder les pensées de Dieu, Parvenir à la connaissance parfaite du Tout-Puissant?

Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 Elle est aussi haute que les cieux: que feras-tu? Plus profonde que le séjour des morts: que sauras-tu? (Sheol h7585)

Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 La mesure en est plus longue que la terre, Elle est plus large que la mer.

Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 S’il passe, s’il saisit, S’il traîne à son tribunal, qui s’y opposera?

Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 Car il connaît les vicieux, Il voit facilement les coupables.

Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 L’homme, au contraire, a l’intelligence d’un fou, Il est né comme le petit d’un âne sauvage.

En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Pour toi, dirige ton cœur vers Dieu, Étends vers lui tes mains,

Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 Éloigne-toi de l’iniquité, Et ne laisse pas habiter l’injustice sous ta tente.

Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 Alors tu lèveras ton front sans tache, Tu seras ferme et sans crainte;

Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 Tu oublieras tes souffrances, Tu t’en souviendras comme des eaux écoulées.

Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 Tes jours auront plus d’éclat que le soleil à son midi, Tes ténèbres seront comme la lumière du matin,

Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 Tu seras plein de confiance, et ton attente ne sera plus vaine; Tu regarderas autour de toi, et tu reposeras en sûreté.

Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 Tu te coucheras sans que personne ne te trouble, Et plusieurs caresseront ton visage.

Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Mais les yeux des méchants seront consumés; Pour eux point de refuge; La mort, voilà leur espérance!

Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.