Job 10
1 Mon âme est dégoûtée de la vie! Je donnerai cours à ma plainte, Je parlerai dans l’amertume de mon âme.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Je dis à Dieu: Ne me condamne pas! Fais-moi savoir pourquoi tu me prends à partie!
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Te paraît-il bien de maltraiter, De repousser l’ouvrage de tes mains, Et de faire briller ta faveur sur le conseil des méchants?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 As-tu des yeux de chair, Vois-tu comme voit un homme?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Tes jours sont-ils comme les jours de l’homme, Et tes années comme ses années,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 Pour que tu recherches mon iniquité, Pour que tu t’enquières de mon péché,
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Sachant bien que je ne suis pas coupable, Et que nul ne peut me délivrer de ta main?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Tes mains m’ont formé, elles m’ont créé, Elles m’ont fait tout entier… Et tu me détruirais!
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Souviens-toi que tu m’as façonné comme de l’argile; Voudrais-tu de nouveau me réduire en poussière?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Ne m’as-tu pas coulé comme du lait? Ne m’as-tu pas caillé comme du fromage?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Tu m’as revêtu de peau et de chair, Tu m’as tissé d’os et de nerfs;
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Tu m’as accordé ta grâce avec la vie, Tu m’as conservé par tes soins et sous ta garde.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Voici néanmoins ce que tu cachais dans ton cœur, Voici, je le sais, ce que tu as résolu en toi-même.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 Si je pèche, tu m’observes, Tu ne pardonnes pas mon iniquité.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Suis-je coupable, malheur à moi! Suis-je innocent, je n’ose lever la tête, Rassasié de honte et absorbé dans ma misère.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Et si j’ose la lever, tu me poursuis comme un lion, Tu me frappes encore par des prodiges.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Tu m’opposes de nouveaux témoins, Tu multiplies tes fureurs contre moi, Tu m’assailles d’une succession de calamités.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Pourquoi m’as-tu fait sortir du sein de ma mère? Je serais mort, et aucun œil ne m’aurait vu;
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 Je serais comme si je n’eusse pas existé, Et j’aurais passé du ventre de ma mère au sépulcre.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu’il me laisse, Qu’il se retire de moi, et que je respire un peu,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 Avant que je m’en aille, pour ne plus revenir, Dans le pays des ténèbres et de l’ombre de la mort,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 Pays d’une obscurité profonde, Où règnent l’ombre de la mort et la confusion, Et où la lumière est semblable aux ténèbres.
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
