Psaumes 56

1 Jusqu'à la Fin, pour le peuple, quand il fut éloigné des saints lieux, inscription de David, lorsque les Philistins l'eurent maîtrisé dans Geth. Aie pitié de moi, ô Dieu, car l'homme m'a foulé aux pieds; tout le jour, il a bataillé contre moi, et il m'a accablé.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 Mes ennemis m'ont foulé aux pieds tout le jour, à partir de l'aurore; ils étaient nombreux à me combattre.

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 Mais ils sentiront la crainte, et moi j'espérerai en toi.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 En Dieu je louerai mes paroles; tout le jour j'ai espéré en Dieu; je ne craindrai rien de ce que la chair fera contre moi.

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 Tout le long du jour ils ont eu en mépris mes discours; toutes leurs pensées tendaient à me nuire.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 Ils s'établiront auprès de moi, s'embusqueront et guetteront mes pieds, comme ils ont cherché la perte de mon âme.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Tu ne les sauveras pas; tu briseras les peuples en ta colère, ô mon Dieu.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Je t'ai dévoilé ma vie; tu as mis devant toi mes larmes, selon ta promesse.

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Mes ennemis tourneront le dos, quel que soit le jour où je t'invoque; voilà comment je reconnais que tu es mon Dieu.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 En Dieu je louerai la parole; en Dieu je louerai les discours.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 J'ai espéré en Dieu, je ne craindrai rien de ce que l'homme fera contre moi.

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 En moi sont les vœux de louange que je te rendrai, ô Dieu.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 Car tu as délivré mon âme de la mort et mes pieds de la chute, afin que je sois agréable aux yeux de Dieu dans la lumière des vivants.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.