< Psaumes 22 >
1 Jusqu'à la Fin, pour la prière du matin, psaume de David. Ô Dieu, ô mon Dieu, regarde-moi; pourquoi m'as-tu délaissé? la voix de mes péchés a fait fuir mon salut.
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 Ô mon Dieu, je crierai vers toi le jour, et tu ne m'exauceras point; je crierai la nuit, et ce n'est point folie à moi.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 Mais toi, gloire d'Israël, tu résides au lieu saint.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 Nos pères ont espéré en toi; ils ont espéré, et tu les as délivrés.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 Ils ont crié vers toi, et ils ont été sauvés; ils ont espéré en toi, et n'ont point été confondus.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 Mais moi je suis un ver de terre et non un homme; opprobre des hommes et mépris du peuple.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 Tous ceux qui m'ont vu se sont moqués de moi; ils ont murmuré entre leurs lèvres, ils ont secoué la tête.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 (Ils ont dit): Il a mis son espoir en Dieu, que le Seigneur le sauve; qu'il le délivre, puisqu'il se complaît en lui.
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 C'est toi, il est vrai, qui m'as tiré des entrailles de ma mère; et, à sa mamelle, j'espérais en toi.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 Aussitôt sorti de son sein, j'ai été livré à toi; tu es mon Dieu dès le sein de ma mère.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 Ne t'éloigne point de moi; car l'affliction est proche, et nul ne me porte secours.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Une multitude de jeunes taureaux m'investissent, des bœufs robustes m'ont entouré,
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 Et ont ouvert contre moi leur bouche, comme un lion ravisseur et rugissant.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 Je me suis répandu comme de l'eau; tous mes os ont été dispersés; mon cœur dans ma poitrine est devenu comme de la cire liquide.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 Ma force s'est desséchée comme la brique; ma langue s'est collée à mon palais, et tu m'as poussé dans la poussière de la mort.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 Une multitude de chiens m'ont entouré; la synagogue des pervers m'assiège; ils m'ont percé les pieds et les mains,
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 Ils ont compté mes os; ils m'ont observé et surveillé.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 Ils se sont partagé mes vêtements, et ils ont tiré ma robe au sort.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 Et toi, ô Seigneur, n'éloigne pas de moi ton secours, songe à ma défense.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 Délivre mon âme du glaive; délivre de la griffe des chiens mon unique.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Tire-moi de la gueule du lion, et sauve ma faiblesse de la corne des licornes.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 Je célébrerai ton nom parmi mes frères; Je te chanterai au milieu de l'église.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Ô vous qui craignez le Seigneur, louez-le; et toi, peuple de Jacob, glorifie-le. Que toute la race d'Israël le craigne,
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 Parce qu'il n'a ni méprisé ni rebuté la prière des pauvres; parce qu'il n'a point détourné de moi son visage; parce qu'il m'a exaucé quand j'ai crié vers lui.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 Tu seras ma louange dans la grande église; j'accomplirai mes vœux devant tous ceux qui te craignent.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 Les pauvres mangeront, et ils seront rassasiés; et ceux qui cherchent le Seigneur le loueront; leurs cœurs vivront dans tous les siècles des siècles.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 Et jusqu'aux confins de la terre on se souviendra du Seigneur; on se convertira à lui; toutes les tribus des Gentils se prosterneront devant lui pour l'adorer.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 Car la royauté appartient au Seigneur; il régnera sur les nations.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 Tous les riches de la terre ont mangé et adoré; tous ceux qui descendent en la terre tomberont devant lui. Que mon âme aussi vive pour lui,
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 Toute ma postérité le servira. La génération future sera annoncée au Seigneur;
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 On fera connaître sa justice au peuple qui doit naître, et que le Seigneur s'est préparé.
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.