< Psaumes 129 >

1 En Jérusalem. Souvent ils m'ont attaqué dès ma jeunesse; que maintenant Israël dise:
En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;
2 Souvent ils m'ont attaqué dès ma jeunesse, et ils n'ont rien pu sur moi.
De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.
3 Les pécheurs ont frappé sur mon dos; ils ont prolongé leur iniquité.
De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.
4 Le Seigneur en sa justice a brisé le cou des pécheurs.
Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.
5 Qu'ils soient confondus et mis en fuite, tous ceux qui haïssent Sion.
Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.
6 Qu'ils deviennent comme l'herbe des toits, qui sèche avant d'être arrachée,
Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;
7 Et qui ne remplit ni la main du faucheur ni le sein du botteleur.
Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;
8 Sur eux les passants n'ont point dit: Que la bénédiction du Seigneur soit avec tous; nous vous bénissons au nom du Seigneur.
Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.

< Psaumes 129 >