Psaumes 108

1 Cantique et psaume de David. Mon cœur est prêt, ô Dieu, mon cœur est prêt; je vais chanter des psaumes en ma gloire.

En sång, en psalm av David.

2 Réveillez-vous, ma harpe et ma cithare; je me lèverai dès l'aurore.

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 Seigneur, je te rendrai gloire parmi les peuples; je te chanterai des psaumes parmi les Gentils.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 Car ta miséricorde est plus grande que les cieux; et ta vérité va jusqu'aux nues.

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 Dieu, sois exalté au-dessus des cieux; que ta gloire soit répandue sur toute la terre!

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Afin que tes bien-aimés soient délivrés, sauve-moi par ta droite, et exauce-moi.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai, et je partagerai Sichem, et je mesurerai le val des Tabernacles.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 A moi est Galaad, à moi Manassé; Ephraïm est l'appui de ma tête; Juda est mon roi,

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Et Moab le vase de mon espérance. Je poserai ma sandale sur l'Idumée, les étrangers me sont soumis.

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Qui me ramènera dans la ville forte? Qui me guidera jusqu'à la terre d'Édom?

Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais repoussés; ô Dieu, toi qui ne sortais plus à la tête de nos armées?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Donne-nous ton secours pour nous tirer de la tribulation; car il est vain, le salut qui vient de l'homme.

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 En Dieu nous mettons notre force, et lui-même réduira à néant nos ennemis.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.