Psaumes 108

1 Cantique et psaume de David. Mon cœur est prêt, ô Dieu, mon cœur est prêt; je vais chanter des psaumes en ma gloire.

En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

2 Réveillez-vous, ma harpe et ma cithare; je me lèverai dès l'aurore.

Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

3 Seigneur, je te rendrai gloire parmi les peuples; je te chanterai des psaumes parmi les Gentils.

Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

4 Car ta miséricorde est plus grande que les cieux; et ta vérité va jusqu'aux nues.

Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

5 Dieu, sois exalté au-dessus des cieux; que ta gloire soit répandue sur toute la terre!

Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

6 Afin que tes bien-aimés soient délivrés, sauve-moi par ta droite, et exauce-moi.

På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

7 Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai, et je partagerai Sichem, et je mesurerai le val des Tabernacles.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

8 A moi est Galaad, à moi Manassé; Ephraïm est l'appui de ma tête; Juda est mon roi,

Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

9 Et Moab le vase de mon espérance. Je poserai ma sandale sur l'Idumée, les étrangers me sont soumis.

Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

10 Qui me ramènera dans la ville forte? Qui me guidera jusqu'à la terre d'Édom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

11 N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais repoussés; ô Dieu, toi qui ne sortais plus à la tête de nos armées?

Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

12 Donne-nous ton secours pour nous tirer de la tribulation; car il est vain, le salut qui vient de l'homme.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

13 En Dieu nous mettons notre force, et lui-même réduira à néant nos ennemis.

I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.