< Lamentations 3 >

1 Aleph. Je suis l'homme qui voit sa misère, parce que la verge de la colère du Seigneur est sur moi.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Il m'a saisi et il m'a conduit dans les ténèbres, et non à la lumière.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Il n'a fait que tourner la main sur moi, durant tout le jour.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Il a envieilli ma peau et ma chair; il a brisé mes os.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Beth. Il a bâti contre moi; il a entouré ma tête; il a travaillé à ma perte;
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Il m'a mis dans les ténèbres, comme les morts des siècles passés.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Il a bâti contre moi, et je ne sortirai plus; il a appesanti mes fers.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Ghimel. Et quand je crierais, quand je l'invoquerais, c'est en vain; il a clos ma prière.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Daleth. Il a muré mes voies; il a barricadé mes sentiers; il les a confondus.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Il est pour moi une ourse qui me guette, un lion dans son repaire.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Il m'a poursuivi, comme je me détournais; il m'a arrêté, il m'a effacé;
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Hé. Il a tendu son arc; il m'a fait tenir comme un but de flèches.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 Il a plongé dans mes reins les traits de son carquois.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 Je suis devenu la risée de tout mon peuple, le sujet de leurs chants, pendant tout le jour.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 Vav. Il m'a nourri d'amertume; il m'a enivré de fiel.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Il m'a brisé les dents avec des cailloux; il m'a donné à manger de la cendre.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Il a banni la paix de mon âme; j'ai oublié toutes mes joies:
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Mes biens ont péri; mais mon espérance est dans le Seigneur.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Zaïn. Je me suis souvenu de ma misère; et, persécuté comme je suis, mon amertume et mon fiel
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Ne seront pas oubliés; et les méditations de mon âme se tourneront contre moi.
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Je les enfermerai dans mon cœur, et à cause de cela je souffrirai avec patience.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Teth. Le Seigneur est bon pour ceux qui l'attendent. C'est un bien pour l'âme de le chercher;
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Teth. Le Seigneur est bon pour ceux qui l'attendent. C'est un bien pour l'âme de le chercher;
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Teth. Le Seigneur est bon pour ceux qui l'attendent. C'est un bien pour l'âme de le chercher;
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Teth. Le Seigneur est bon pour ceux qui l'attendent. C'est un bien pour l'âme de le chercher;
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Elle patientera, elle attendra paisiblement le salut du Seigneur.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Il est bon à l'homme d'être soumis au joug dès sa jeunesse.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Il se tiendra solitaire; et il se taira, parce qu'il l'aura porté sur lui.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Iod. Il tendra la joue à qui le frappe; il se rassasiera d'opprobre,
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Iod. Il tendra la joue à qui le frappe; il se rassasiera d'opprobre,
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Parce que le Seigneur ne répudie pas pour toujours.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Coph. Si c'est lui qui a humilié, il aura compassion dans la plénitude de sa miséricorde.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Car ces paroles de colère ne sont pas selon son cœur, et ceux qu'il a abaissés sont des fils de l'homme.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Lamed. Mettre sous ses pieds tous les captifs de la terre,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Refuser justice à un homme devant le Très-Haut,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Condamner un homme quand on doit le juger, le Seigneur ne l'a pas dit.
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Qui est celui qui a dit de telles choses, et a été obéi? Ce n'est pas le Seigneur qui les a commandées.
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Le mal ne sortira pas de la bouche du Seigneur en même temps que le bien.
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Mem. Pourquoi murmure-t-il, l'homme vivant, l'homme qui songe à son péché?
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Noun. Votre voie a été examinée et recherchée, retournez au Seigneur.
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Élevons nos cœurs sur nos mains, vers le Très-Haut, dans le ciel.
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nous avons péché, nous avons été impies, et vous ne nous avez point pardonné.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Samech. Vous avez gardé votre ressentiment, et vous nous avez poursuivis; vous avez tué, et vous n'avez rien épargné.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Vous vous êtes voilé d'une nuée pendant ma prière, pour ne plus me voir
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Et pour me répudier; Aïn. Vous nous avez isolées au milieu des peuples.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Tous nos ennemis ont ouvert la bouche contre nous.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 La crainte et la fureur, l'orgueil et la ruine sont venus en nous.
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Mon œil répandra des torrents de larmes sur la destruction de la fille de mon peuple.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Phé. Mon œil s'est consumé; et je ne me tairai point, parce qu'il n'y aura point de repos pour moi
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Avant que le Seigneur, du haut des cieux, se penche et regarde.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Mon œil ravagera mon âme, à la vue de toutes les filles de la cité.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Tsadé. Des oiseleurs m'ont fait la chasse comme à un passereau; ce sont tous ceux qui me haïssent sans raison.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Ils m'ont jeté dans une citerne pour m'ôter la vie, et ils en ont posé le couvercle sur moi.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 L'eau s'est répandue sur ma tête, et j'ai dit: Je suis perdu.
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Coph. J'ai invoqué votre nom, ô Seigneur, du fond de la citerne;
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Vous avez entendu ma voix, et vous n'avez point fermé les oreilles à ma prière.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Vous êtes venu à mon secours le jour où je vous avais invoqué, et vous m'avez dit: Ne crains pas.
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Resch. Seigneur, vous avez plaidé la cause de mon âme; vous avez racheté ma vie.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Seigneur, vous avez vu mes troubles; vous m'avez rendu justice.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Vous avez vu toute leur vengeance, tous leurs desseins sur moi.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Schin. Vous avez entendu leurs outrages, et tous leurs desseins contre moi,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Et les lèvres de mes oppresseurs, et leurs complots tramés contre moi tout le jour.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Soit qu'ils s'asseyent, soit qu'ils se lèvent, considérez leurs yeux.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Seigneur, vous les rétribuerez selon les œuvres de leurs mains.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Thav. Vous leur ferez expier votre protection et les peines de mon cœur.
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Vous les poursuivrez en votre colère, et vous les ferez disparaître de dessous le ciel, ô Seigneur.
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.

< Lamentations 3 >