Job 6
1 Job reprenant dit:
Då tog Job till orda och sade:
2 Plût à Dieu que l'on mît à la fois dans une balance ma colère et mes douleurs;
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Celles-ci pèseraient plus que le sable du rivage de la mer; mais, à ce qu'il me semble, mes paroles sont en efficacité.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Car j'ai dans le corps les traits du Seigneur; leur courroux boit mon sang, et dès que je commence à discourir, ils me percent.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Mais quoi! Est-ce sans motif que l'âne sauvage se met à braire, ou parce qu'il demande à manger? Et le bœuf mugit-il devant une crèche pleine de fourrage?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Mange-t-on le pain sans sel? Et trouve-t-on du goût aux paroles vaines?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Pour moi, les aliments que l'on me sert, maintenant que je suis en proie à une colère qui ne me laisse point de repos, ont une odeur comme celle du lion.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Puisse ma prière être exaucée, puisse le Seigneur m'accorder ce que j'espère.
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Le Seigneur a commencé, qu'il m'achève; qu'il mette fin à mes maux par une prompte mort.
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Puisse ma ville être un sépulcre dont je franchisse le mur d'un saut; je n'hésiterais pas; car je n'ai jamais éludé les saintes volontés de mon Dieu.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Quelle est donc ma force pour subsister? Combien de temps encore ma vie me soutiendra-t-elle?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Ai-je la fermeté de la pierre? Mes chairs sont-elles d'airain?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Est-ce que je n'avais pas mis ma confiance en Dieu? Mais tout secours s'est éloigné de moi.
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 La miséricorde m'a méconnu; l'œil vigilant du Seigneur m'a méprisé.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Mes proches ne m'ont point regardé; ils m'ont quitté rapides comme un torrent; ils ont passé près de moi comme un flot.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Ceux qui me révéraient, je vois maintenant qu'ils s'étaient attachés à moi comme la neige ou la glace,
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Qui fondent au retour de la chaleur, tellement que l'on ne peut retracer ce qu'elles étaient.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 C'est ainsi qu'ils m'ont tous abandonné; j'ai péri et je suis devenu un homme sans asile.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Regardez les chemins de Théman et les sentiers de Sadeba, vous qui voyez parfaitement.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Ils auront à rougir de honte, ceux qui se croient forts parce qu'ils possèdent des villes et des richesses.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Et vous, vous êtes venus à moi sans pitié; et quand vous avez vu ma plaie, vous avez eu peur.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Qu'y a-t-il? Vous ai-je demandés? Est-ce que j'attends de vous quelque force
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Pour me sauver de mes ennemis et me protéger contre les puissants?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Instruisez-moi et je garderai le silence; si j'ai erré en quoi que ce soit, ne tardez pas à me le dire.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Mais, à ce qu'il me semble, les discours d'un homme sincère sont sans efficacité, et je n'attends de vous aucune force.
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Vos réprimandes ne me rendront même pas le calme, et je suis importuné par le bruit de vos paroles.
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 En effet vous tombez sur un orphelin; vous vous jetez sur votre ami.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Puisque je vous ai vus en face, je ne dissimulerai rien.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Demeurez; entre nous point d'iniquité, remettez-vous d'accord avec un juste.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Car ma langue dit-elle rien qui ne soit équitable; et mon gosier donne-t- il passage à des paroles étudiées?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
