< Job 40 >

1 Et le Seigneur Dieu, continuant à parler à Job dit:
Så svarade nu HERREN Job och sade:
2 Est-ce qu'il décline la justice du Tout-Puissant? Celui qui a adressé des reproches au Seigneur doit lui répondre.
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
3 Et Job, reprenant, dit au Seigneur:
Job svarade HERREN och sade:
4 Pourquoi m'obstinerais-je à contester? Je me tiens pour averti; j'ai osé blâmer le Seigneur, et j'ai ouï de telles paroles, moi qui ne suis rien! Que pourrais-je répliquer? Je n'ai plus qu'à me mettre la main sur la bouche.
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
5 J'ai parlé une fois; je me garderai bien de parler encore.
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
6 Et le Seigneur, continuant, dit à Job, à travers la nuée:
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
7 Nullement, mais ceins-toi les reins comme un homme; je vais te questionner, tu me répondras.
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
8 Ne refuse pas mon jugement: crois-tu que j'aie conversé avec toi, sinon pour que tu apparaisses juste?
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
9 Ton bras est-il le bras du Seigneur? ta voix est-elle comme son tonnerre?
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
10 Revêts-toi de grandeur et de puissance; orne-toi d'honneur et de gloire.
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
11 Envoie des anges dans ta colère, humilie tout orgueilleux.
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
12 Eteins les vaines splendeurs, fais tomber soudain l'impie en pourriture.
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
13 Cache les pécheurs ensemble sous la terre; couvre leurs fronts de honte.
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
14 Je confesserai alors que ta main peut sauver.
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
15 Mais vois auprès de toi les bêtes fauves; elles se repaissent d'herbe comme les bœufs.
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
16 La vigueur de la bête est dans ses reins; sa force dans ses entrailles.
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
17 Elle dresse sa queue comme un cyprès; ses nerfs sont liés entre eux.
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
18 Ses côtes sont des côtes d'airain; son échine est de fer fondu.
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
19 Elle est le commencement de l'œuvre du Seigneur, créée pour être raillée par les anges.
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
20 Lorsqu'elle a gravi sur les cimes des monts, elle a réjoui les quadrupèdes dans le Tartare.
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
21 Elle se couche sous toute sorte d'arbre; auprès du papyrus, de l'herbe ou du roseau.
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
22 L'ombre des grands rameaux la couvre, ou les jeunes tiges des champs.
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
23 Vienne le flux de la mer, elle ne le sentira pas; elle ne craint rien; le Jourdain même se briserait sur sa gueule.
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
24 D'un coup d'œil elle réprimera son choc; pris au piège, il frémira jusqu'en ses narines.
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?

< Job 40 >