Job 37

1 Ces réflexions ont troublé mon cœur, et il s'est écoulé hors de son enveloppe.

Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

2 Ecoute les accents de la colère du Seigneur; songe à tout ce qui sortira de sa bouche.

Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

3 Il règne sur tout ce que le ciel recouvre, et sa lumière s'étend sur les ailes de la terre.

Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

4 Des voix s'élèveront derrière lui, elles se récrieront avec insolence; elles ne changeront pas ceux qui le servent, parce qu'ils l'auront compris.

Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

5 Le Tout-Puissant fera retentir son tonnerre; il proclamera ses merveilles; car il a fait de grandes choses qui nous sont inconnues.

Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

6 Il commande à la neige de tomber sur les champs; il règle l'hiver, la pluie, les tempêtes et les inondations qui signalent sa puissance.

Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

7 Il appose son scel sur la main de l'homme, afin que chacun connaisse sa propre faiblesse.

Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

8 Les bêtes fauves sont entrées en l'asile de l'homme; elles se sont reposées sur sa couche.

Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

9 Les douleurs envahissent ses chambres les plus retirées; elles naissent au plus profond de son âme.

Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

10 Le Tout-Puissant de son souffle répand la froidure; il dispose de l'eau comme il lui plaît.

med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

11 La nuée enveloppe aussi son élu, mais sa lumière la dissipe.

Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

12 Et lui-même contourne selon sa volonté le cercle des travaux humains. Tout ce qu'il leur a prescrit,

De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

13 Tout ce qu'il a réglé sur la terre le manifestera, et les champs, et les plantes, et sa miséricorde.

Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

14 Recueille tout ce que j'ai dit, Job; contiens-toi, et ne perds pas de vue la puissance du Seigneur.

Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

15 Nous savons que Dieu, avant de créer les êtres, a séparé la lumière des ténèbres.

Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

16 Il prévoit la dispersion des nuages et la chute des méchants.

Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

17 Ta robe te tient chaud: c'est qu'il fait régner le calme sur la terre.

Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

18 S'il te protège, tu consolideras ce qui tombe de vétusté; les choses les plus fortes, sans lui, sont comme la vision de l'onde qui s'écoule.

Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

19 C'est pourquoi, apprends-le-moi, que lui dirons-nous? Cessons nos longs discours.

Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

20 Est-ce qu'il n'y a pas le livre ou bien le scribe, afin qu'étant homme je sache garder le silence?

Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

21 La lumière n'est pas visible pour tous; la lèpre blanche s'attache aux vieux édifices, semblable à la faible lueur que Dieu répand sur les nuées.

Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

22 L'aquilon amène des nuages éclatants comme l'or; ils ont la splendeur et la gloire

I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

23 Du Tout-Puissant, et nous ne connaissons aucun vent qui lui soit semblable pour la force. Le souverain juge des choses justes croit-il devoir lui prêter la moindre attention?

den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

24 Aussi les hommes craindront Dieu; les sages en leur cœur auront crainte devant lui.

Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.