Job 32
1 Et les trois amis de Job s'abstinrent de lui répondre; car Job était juste devant eux.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Et Elihou, fils de Barachiel le Buzite, de la famille de Ram en la terre de Hus, se courrouça; il entra contre Job dans une violente colère, parce qu'il s'était présenté comme juste devant le Seigneur.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Et il ne fut pas moins irrité contre les trois amis, parce qu'ils ne pouvaient répondre rien qui confondit Job après l'avoir jugé coupable.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 Et Elihou hésitait à répliquer à Job, car les trois hommes étaient plus avancés que lui en âge.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Mais lorsqu'il vit que nulle réponse ne sortait de leur bouche, il s'emporta;
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Et prenant la parole, il dit: Je suis le plus jeune, vous êtes mes anciens; j'ai donc gardé le silence, craignant de vous déclarer ce que je sais,
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 Et je me suis dit: Il n'est point temps de parler; c'est le nombre des années qui donne la sagesse.
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 Mais l'esprit réside parmi les mortels et le souffle du Tout-Puissant seul les instruit.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Les anciens ne sont point sages, les vieillards ne savent point juger.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Aussi je me décide; écoutez-moi et je vais vous déclarer ce que je sais.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Soyez attentifs, je ne cesserai pas que vous n'ayez apprécié mes raisons,
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Et que je ne sois d'accord avec vous; je n'ai point fait de reproches à Job; celui qui le réfutait était l'un de vous.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Je ne voulais pas vous donner occasion de dire: Nous sommes attachés au Seigneur et nous avons trouvé la sagesse.
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 Et vous avez permis à cet homme de tenir un pareil langage!
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 Ils ont été frappés de stupeur; ils n'ont rien trouvé à répondre; ils ont annulé leurs propres arguments.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 J'ai attendu; je n'ai dit mot; je les ai vus demeurer immobiles sans répliquer.
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 Et Elihou, continuant, s'écria: Eh bien! je parlerai.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 Car je suis plein de mon sujet; l'esprit en mon sein me consume.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Ma poitrine est comme une outre où fermente du vin nouveau; elle ressemble à un soufflet de forge qui éclate.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 Je parlerai tant que mes lèvres pourront s'ouvrir.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Il n'est point d'homme devant qui j'aie la moindre timidité; il n'est point de mortel qui m'émeuve;
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Il n'est point de front qui m'impose; s'il en est, que les vers me dévorent.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
