< Job 15 >

1 Et Eliphaz le Thémanite répondant dit:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Est-il sage celui qui, rempli d'amertume, s'exprimera comme si l'esprit d'intelligence l'inspirait,
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 En exhalant des plaintes inconvenantes et des discours inutiles?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 N'as-tu pas répudié toute crainte pour un tenir un tel langage devant le Seigneur?
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Tu es coupable en ces mots de ta bouche; tu n'as point apprécié ceux des hommes capables.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 C'est ta bouche qui t'accuse, et non moi; tes lèvres portent témoignage contre toi.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Qu'y a-t-il? Es-tu le premier mortel qui ait existé? As-tu été produit avant les montagnes?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 As-tu entendu le Seigneur commander; Dieu t'a-t-il admis en ses conseils; la sagesse réside-t-elle en toi?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Que sais-tu que nous ne sachions; que comprends-tu que nous ne comprenions?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 L'un de nous est un vieillard plus chargé de jours que ne l'a été ton père.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Tu as été châtié faiblement à cause des péchés que tu as commis, et tes paroles sont superbes et hautaines.
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Qu'a donc osé ton cœur et sur qui as-tu porté les yeux,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Pour que tu t'emportes à ce point devant le Seigneur et que tu laisses de telle paroles sortir de ta bouche?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Qui donc, étant mortel, sera irréprochable? Qui donc étant né de la femme, sera semblable au Juste?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Puisque Dieu n'a pas confiance en ses saints et que devant lui le ciel n'est pas pur,
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Souffre donc qu'il considère comme impur et profane l'homme qui boit l'iniquité à pleines coupes.
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Je vais te dire, écoute-moi, je vais te révéler ce que j'ai vu,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Ce que rapportent les sages, ce qu'ils avaient appris de leurs pères,
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 Les sages à qui seuls la terre a été donnée et que jamais l'étranger n'a assaillis:
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Les jours de l'impie se passent dans l'inquiétude; ceux du puissant de la terre sont comptés.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Il s'effraye des bruits que son oreille recueille, et lorsqu'il croit jouir d'un moment de paix, sa catastrophe est prochaine.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Qu'il ne s'imagine pas revenir des ténèbres; car déjà il est livré à des mains de fer.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Il est réservé à rassasier les vautours; il n'ignore pas lui-même qu'il attend sa chute; le sombre jour est près de l'emporter.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 La nécessité, l'affliction vont le saisir et tomber sur lui, comme un chef de guerre qui combat au premier rang.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Car il s'est attaqué au Fort; il a levé la tête avec orgueil devant le Seigneur.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 Il a couru contre Dieu l'outrage à la bouche, le dos couvert d'un épais bouclier.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 L'embonpoint gonflait son visage, et son ventre engraissé descendait sur ses cuisses.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Puisse-t-il passer les nuits dans des villes désertes et se loger en des demeures inhabitées; que d'autres emportent ce que les siens auront préparé.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Qu'il n'ajoute pas à ses richesses; qu'il ne lui reste rien de ce qu'il possède; qu'il ne projette plus d'ombre sur la terre.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Qu'il n'échappe pas à l'obscurité, que le vent flétrisse ses bourgeons et que ses fleurs tombent.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Qu'il ne s'imagine pas pouvoir subsister, car il ne réalisera que des choses vaines.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Sa récolte sera détruite avant la maturité; ses arbustes ne grossiront pas.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Qu'il soit cueilli comme un raisin vert; qu'il sèche comme une fleur d'olivier.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Car la mort porte témoignage contre l'impie; et le feu brûlera les demeures de ceux qui se laissent gagner par les présents.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 La race des pervers ne concevra que des douleurs, elle n'enfantera que de vanités, et le seul fruit de ses entrailles sera la fraude.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

< Job 15 >