< Job 12 >

1 Et Job reprenant dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Après tout vous êtes des hommes; est-ce qu'avec vous la sagesse périra?
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Et moi, j'ai comme vous un cœur.
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Oui, un homme juste et irréprochable a été livré à la raillerie.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Au temps marqué, il devait périr par des mains étrangères; des gens iniques étaient prêts à mettre sa maison au pillage;
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 toutefois que personne ne croie pouvoir faire du mal, puis être rétribué comme l'innocent. Tous ceux qui irritent le Seigneur ne sont pas soudain recherchés.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Interroge les bêtes des champs et elles te parleront; questionne les oiseaux du ciel et ils t'instruiront.
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Raconte tout à la terre, sans rien omettre, et elle te répondra; les poissons de la mer te mettront pareillement sur la voie.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Qui donc ne reconnaît en tous les êtres que la main du Seigneur les a créés?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 N'a-t-il pas en sa main la vie de tout ce qui existe et le souffle de tout homme?
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 L'oreille discerne les paroles; le gosier goûte les aliments.
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 La sagesse est le fruit de bien du temps; la science est le fruit de bien des existences.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Toute force, toute sagesse viennent de Dieu; lui seul a l'intelligence et la volonté.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 S'il a démoli, qui rebâtira? S'il a enfermé les hommes qui ouvrira?
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 S'il retient les eaux, la terre se dessèche; s'il les lance toutes à la fois, il la bouleverse et la perd.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Toute force, toute puissance viennent de Dieu; lui seul a l'intelligence et le savoir.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 C'est lui qui conduit en captivité les conseillers des peuples; et il trouble l'esprit des juges de la terre.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Il place les rois sur leurs trônes; il serre la ceinture de leurs reins.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Il fait d'un prêtre un captif; il renverse les grands des empires.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Il modifie à propos le langage des fidèles; il connaît la pensée des anciens.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Il répand la honte sur les chefs; il guérit les humbles.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Il dévoile l'abîme des ténèbres; il amène à la lumière l'ombre de la mort.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Il égare les nations; il les détruit; il abat les peuples ou il les dirige.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Il change le cœur des chefs des peuples; il les fait errer en des chemins qu'ils ne connaissaient pas,
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Où ils marchent à tâtons dans l'obscurité; où il n'y a pas de lumière; où ils sont incertains comme un homme ivre.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

< Job 12 >