Job 10
1 Ma vie n'est que fatigue, et en gémissant je vais m'adresser à Dieu; je vais parler dans l'amertume de mon âme.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Et je dirai au Seigneur: ne m'instruisez pas à manquer de piété; pourquoi m'avez-vous jugé comme vous l'avez fait?
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Est-ce bien à vous de me traiter injustement? Vous avez méconnu l'œuvre de vos mains, vous vous êtes mis d'accord avec la volonté des méchants.
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Vous avez donc vu comme voit un mortel; vous avez donc regardé comme regarde un homme?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Votre vie est-elle la vie humaine; vos années sont-elles les années d'un homme;
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 Pour que vous ayez examiné mes dérèglements et cherché la trace de mes péchés?
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Vous saviez que je n'étais pas un impie; mais qui peut échapper à vos mains?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Elles m'ont pétri et créé; puis vous avez changé de sentiment, et vous m'avez frappé.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Souvenez-vous que vous m'avez fait d'argile, et que vous me rendez à la terre.
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Ne m'avez-vous point trait comme du lait, puis caillé comme du fromage?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Ensuite vous m'avez revêtu de chairs et de peau; vus avez ajusté en moi mes os et mes nerfs
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Vous m'avez donné la vie, et vous avez placé près de moi votre miséricorde; votre vigilance m'a conservé le souffle.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Tout cela vous est propre; je sais que vous pouvez tout, que rien ne vous est impossible.
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 Si donc j'ai péché, prenez-moi sous votre garde, car vous ne m'avez point fait exempt de péché
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Si je suis coupable, malheur à moi! Mais quand même je serais juste, je ne puis lever la tête, tant je suis couvert d'humiliations.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Je ressemble à la proie que le lion a saisie, depuis qu'ayant changé pour moi, vous me perdez cruellement.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Vous m'avez renouvelé accusation et enquête; votre terrible colère me poursuit, vous mes soumettez à bien des épreuves.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Pourquoi m'avoir tiré des entrailles de ma mère; pourquoi n'y suis-je point mort? jamais œil ne m'aurait vu;
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 Je serais né comme n'étant pas. Pourquoi n'ai je point passé du ventre de ma mère au tombeau?
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Ma vie ne sera-t-elle pas courte? Laissez-moi reposer un moment
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 Avant que j'aille au lieu d'où je ne reviendrai plus, dans la terre sombre et ténébreuse,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 Dans la contrée de l'ombre éternelle où jamais la lumière ne pénètre, où l'on ne voit pas la vie des humains.
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
