Psaumes 94

1 Dieu des vindictes, Eternel, Dieu des vindictes, apparais!

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Lève-toi, juge de la terre, inflige un juste châtiment aux orgueilleux.

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Jusques à quand les impies, ô Eternel, jusques à quand les impies triompheront-ils?

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Ils se répandent en discours, parlent avec jactance; ils font les fanfarons, tous ces ouvriers d’iniquité.

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Ton peuple, Eternel, ils l’écrasent, et ils oppriment ton héritage.

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 Ils font périr la veuve et l’étranger, ils assassinent les orphelins,

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 et ils disent: "l’Eternel ne le voit pas, le Dieu de Jacob n’y fait nulle attention!"

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Ah! réfléchissez donc, ô gens stupides! Et vous, insensés, quand serez-vous sains d’esprit?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Celui qui a planté l’oreille n’entendrait pas? celui qui a formé l’œil ne verrait point?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Celui qui châtie les peuples ne demanderait aucun compte, lui qui enseigne la science aux hommes?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 L’Eternel connaît les pensées des mortels, il sait qu’elles sont vanité.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Heureux l’homme que tu redresses, Eternel, et que tu instruis dans ta loi!

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 Tu le mets en sûreté contre des jours de malheur, tandis qu’un abîme se creuse sous les pas du méchant.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Car le Seigneur ne délaisse pas son peuple, et son héritage, il ne l’abandonne pas.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Mais son jugement se ramène à l’équité: à lui se rattachent tous les cœurs droits.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Qui m’assistera pour faire front aux malfaiteurs? Qui m’aidera à tenir tête aux artisans d’iniquité?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Si l’Eternel n’était mon appui, peu s’en faut que mon âme ne séjournât dans le pays du silence.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Lorsque je dis: "Mon pied va chanceler", ta grâce, Eternel, vient me soutenir.

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 Lorsque les soucis se multiplient dans mon sein, ce sont tes consolations qui remettent mon âme en joie.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Se peut-il que tu tolères près de toi un trône criminel, qui forge l’iniquité et l’érige en loi?

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Qu’on s’ameute donc contre la vie du juste, qu’on prononce la condamnation du sang innocent:

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 l’Eternel est une forteresse pour moi, mon Dieu, un rocher tutélaire.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Quant à ceux-là, il fait retomber sur eux leur iniquité, il les anéantit pour leur méchanceté; l’Eternel, notre Dieu, les anéantit!

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.