< Psaumes 89 >
1 Maskîl d’Ethân l’Esrahite. Toujours je chanterai les bontés du Seigneur; d’âge en âge, ma bouche proclamera ta fidélité.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 Car, dis-je, la bonté aura une durée éternelle; dans les cieux tu as rendu immuable ta fidélité.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 "J’Ai conclu une alliance avec mon élu, fait un serment à mon serviteur David.
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 Jusque dans l’éternité j’affermirai tes descendants, et maintiendrai ton trône de génération en génération." (Sélah)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Et les cieux célèbrent tes merveilles, ô Seigneur, l’assemblée des saints ta fidélité.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 Car qui, au-dessus des, nuages, rivalise avec l’Eternel, égale le Seigneur parmi les fils des dieux?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 Dieu est infiniment révéré dans la réunion des saints, redoutable à tout ce qui l’entoure.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 Seigneur, Dieu-Cebaot, qui comme toi, est éternellement puissant? Ta fidélité rayonne autour de toi.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Tu domines l’orgueil de la mer; quand ses vagues se soulèvent, tu apaises leur fureur.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Tu as écrasé la fière Egypte comme un blessé à mort; par ton bras puissant tu as dispersé tes ennemis.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 A toi le ciel! à toi aussi la terre! L’Univers et ce qu’il renferme, c’est toi qui as tout fondé.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 Le nord et le midi, c’est toi qui les as créés; le Thabor et le Hermon acclament ton nom.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Ton bras est armé de force, puissante est ta main, sublime ta droite.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 La justice et le droit sont la base de ton trône, l’amour et la vérité marchent devant toi.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Heureux le peuple connaissant les chants de victoire, cheminant, Eternel, à la lumière de ta face!
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 Sans cesse ils sont en joie à cause de ton nom, et s’élèvent par ta justice.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 Car la parure de leur force, c’est toi; par ta bienveillance s’élève notre puissance.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 Oui, notre défenseur s’appuie sur l’Eternel, notre roi sur le Saint d’Israël.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Jadis tu parlas, dans une vision, à ton pieux serviteur, tu disais: "J’Ai donné mon appui à un héros, j’ai grandi un élu sorti du peuple.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 J’Ai trouvé David, mon serviteur; avec mon huile sainte, je l’ai consacré,
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 lui, à qui ma main servira de soutien, et que mon bras armera de force.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 Aucun ennemi ne saura le circonvenir, ni aucun malfaiteur l’humilier.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 J’Écraserai devant lui ses agresseurs, et ceux qui le haïssent, je les abattrai.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 Ma fidélité et ma bonté seront avec lui, et par mon nom grandira sa puissance.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 J’Établirai sa domination sur la mer, et son empire sur les fleuves.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 Il me dira: "Tu es mon père, mon Dieu et le rocher de mon salut!"
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 En retour, je ferai de lui mon premier-né, supérieur aux rois de la terre.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 Éternellement je lui conserverai mon amour, et mon alliance avec lui demeurera solide.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 Je ferai durer toujours sa postérité, et son trône aussi longtemps que les cieux.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Que si ses enfants abandonnent ma loi et refusent de suivre mes statuts,
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 s’ils violent mes préceptes et désobéissent à mes commandements,
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 je châtierai leur rébellion avec une verge, leur impiété par des fléaux.
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 Mais je ne lui retirerai pas mon amour, je ne mentirai pas à ma promesse.
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Je ne trahirai pas mon alliance, et l’énoncé de mes lèvres, je ne le changerai pas.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Une fois que j’ai juré par ma sainteté que je ne tromperai pas la confiance de David,
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 sa postérité durera éternellement, et son trône sera stable devant moi à l’égal du soleil;
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 comme la lune, il sera à jamais inébranlable: dans les cieux vit un témoin fidèle." (Sélah)
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 Et pourtant tu l’as délaissé, rejeté, ton élu; tu t’es emporté contre lui.
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Tu as rompu l’alliance de ton serviteur, dégradé, jeté à terre son diadème.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Tu as démoli toutes ses murailles, changé en ruines ses châteaux forts.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Tous les passants l’ont mis au pillage, il est devenu un objet d’opprobre pour ses voisins.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Tu as élevé la droite de ses adversaires, rempli de joie tous ses ennemis.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Tu fais reculer le tranchant de son épée, tu ne le soutiens pas dans les combats.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Tu as mis fin à sa splendeur, et son trône, tu l’as fait crouler à terre.
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 Tu as abrégé les jours de sa jeunesse, et tu l’as enveloppé de honte. (Sélah)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Jusqu’à quand, ô Eternel, te déroberas-tu obstinément, et ta colère brûlera-t-elle comme du feu?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Rappelle-toi combien je suis éphémère, combien est vaine la vie que tu donnes à tous les fils d’Adam.
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Est-il un homme qui demeure en vie, sans voir venir la mort? Qui pourra soustraire son âme aux prises du Cheol? (Sélah) (Sheol )
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol )
49 Où sont tes anciens bienfaits, Seigneur, que, dans ta sincérité, tu avais promis à David?
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Souviens-toi, Seigneur, des outrages dirigés contre tes serviteurs, que j’ai eu à porter dans mon sein, de la part de peuples si nombreux;
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 outrages dont tes ennemis, Eternel, m’abreuvent, qu’ils déversent sur les pas de ton oint!
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Loué soit l’Eternel à jamais! Amen et Amen!
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.