Psaumes 55

1 Au chef des chantres. Avec les instruments à cordes. Maskîl de David. Prête l’oreille, ô Dieu, à ma prière, et ne te dérobe point à ma supplication.

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

2 Accorde-moi ton attention et exauce-moi: je m’agite dans ma douleur et je pousse des soupirs,

Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

3 à cause des cris de l’ennemi, sous l’oppression du méchant; car ils m’accablent de maux et me persécutent avec fureur.

Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

4 Mon cœur frémit dans mon sein, des transes mortelles viennent m’assaillir.

Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

5 L’Effroi, le tremblement m’envahissent, je suis enveloppé d’épouvante.

Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

6 "Ah! me dis-je, que n’ai-je des ailes comme la colombe? Je m’envolerais pour établir ailleurs ma demeure.

Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

7 Oui, je fuirais au loin, je chercherais un asile dans le désert; (Sélah)

Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

8 Je m’assurerais à la hâte un refuge contre le vent de tempête, contre l’ouragan!"

Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

9 Seigneur, détruis, fends-leur la langue; car je ne vois que violence et désordre dans la ville.

Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

10 Jour et nuit, ils font la ronde sur ses murs; et, dans son enceinte, ce n’est que crime et injustice.

Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

11 De violentes passions sévissent dans son sein, l’oppression et la fraude ne bougent pas de ses places.

Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

12 Car ce n’est pas un ennemi qui m’outrage, je pourrais le supporter ce n’est pas un adversaire haineux qui me traite de haut, je pourrais me mettre à l’abri contre lui

Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

13 mais c’est toi, un homme en tout mon pareil, mon ami et mon confident;

Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

14 car, ensemble, nous échangions de douces confidences, en nous rendant avec une foule bruyante dans la maison de Dieu.

Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

15 Que la mort s’empare d’eux! Qu’ils descendent vivants dans le Cheol! Car les mauvaises passions peuplent leur demeure, leur cœur. (Sheol h7585)

Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

16 Quant à moi, je crie vers Dieu, et l’Eternel me vient en aide.

Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

17 Soir et matin, et en plein midi, je me répands en plaintes et en soupirs, et il écoute ma voix.

Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

18 Il me délivre et me met en sûreté, me défendant contre toute attaque, si nombreux que soient ceux qui m’assaillent.

Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

19 Que Dieu entende et les humilie, lui qui trône de toute éternité! (Sélah) car pour eux il n’est point de retour: ils ne craignent pas Dieu!

Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

20 Le perfide!, il porte la main sur ses amis, il viole son alliance.

Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

21 Suaves comme la crème sont ses lèvres, et son cœur respire la guerre; ses paroles sont plus onctueuses que l’huile, et ce sont des lames d’épée!

Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

22 Décharge-toi sur Dieu de ton fardeau, il prendra soin de toi: jamais il ne laisse vaciller le juste.

Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

23 Et c’est toi aussi, ô Dieu, qui les feras descendre dans le gouffre de la perdition, les hommes de sang et de perfidie; ils n’atteindront pas la moitié de leurs jours. Quant à moi, je mets ma confiance en toi.

Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.