Psaumes 38

1 Psaume de David. Pour la Commémoration. Eternel, ne me réprimande pas dans ton irritation, ne me châtie pas dans ton courroux.

En psalm av David; till åminnelse.

2 Car tes flèches m’ont transpercé, et ta main s’est appesantie sur moi.

HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

3 Ta colère n’a laissé rien d’intact dans mon corps, mes péchés ont banni la paix de mes membres.

Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

4 Car mes fautes ont monté par-dessus ma tête; comme un gros poids, elles pèsent lourdement sur moi.

Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

5 Mes plaies sont fétides, putréfiées, par suite de mon égarement.

Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

6 Je suis tordu, affaissé outre mesure; tout le temps, je marche voilé de tristesse,

Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

7 car mes entrailles sont toutes malades d’inflammation; nulle partie saine en mon corps.

Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

8 Je suis épuisé, abattu au dernier point, je pousse des cris dans la violente agitation de mon cœur.

Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

9 Seigneur, tout ce que je souhaite t’est connu; mes soupirs ne t’échappent point.

Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

10 Mon cœur palpite violemment, ma vigueur m’a abandonné, même la lumière de mes yeux me fait défaut.

Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

11 Mes amis, mes compagnons se tiennent à l’écart de mon mal, mes proches demeurent à distance.

Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

12 Ceux qui en veulent à ma vie me dressent des embûches, ceux qui cherchent mon malheur disent des paroles meurtrières, méditent des perfidies toute la journée.

Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

13 Pourtant, moi, tel un sourd, je n’entends point, je suis comme un muet qui n’ouvre pas la bouche.

Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

14 Oui, je me comporte comme un homme qui n’entend pas, et qui n’a pas de répliques sur les lèvres.

Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

15 C’Est que je tourne mon attente vers toi; et, toi, tu m’exauceras, Seigneur, mon Dieu.

ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

16 C’Est que je me dis: "Ils pourraient se réjouir de moi, faire les fiers à mon endroit, en voyant chanceler mes pas!"

Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

17 Ne suis-je point désigné à la ruine? Mon mal n’est-il pas toujours là, sous mes yeux?

Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

18 Car il faut que je confesse mon iniquité; je suis alarmé de mon péché,

Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

19 alors que mes ennemis ont une grande puissance de vie; nombreux sont ceux qui me haïssent sans cause,

ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

20 et qui, rendant le mal pour le bien, me molestent pour me récompenser de poursuivre le bien.

Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

21 Ne me délaisse pas, ô Eternel! Mon Dieu, ne te tiens pas éloigné de moi.

de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

22 Hâte-toi de me secourir, Seigneur, qui es mon protecteur.

Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.