Psaumes 102
1 Prière d’un malheureux qui se sent défaillir et répand sa plainte devant l’Eternel. Eternel, écoute de grâce ma prière; que ma supplication vienne jusqu’à toi.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Ne me dérobe pas ta face au jour de ma détresse, incline vers moi ton oreille; lorsque je t’invoque, exauce-moi sans retard.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Car mes jours se consument dans la fumée, et mes os sont brûlants comme un brasier.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Mon cœur est flétri, desséché comme l’herbe, car j’ai oublié de manger mon pain.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 A force de pousser des gémissements, mes os sont collés à ma chair.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Je ressemble au pélican du désert, je suis devenu pareil au hibou des ruines.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Je souffre d’insomnie, et suis comme un passereau solitaire sur le toit.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Tous les jours mes ennemis m’insultent; ceux qui sont en rage contre moi font de mon nom une malédiction.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Car j’ai mangé des cendres comme du pain; à mon breuvage j’ai mêlé mes larmes,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 à cause de ta colère et de ton irritation, puisque tu m’as soulevé et lancé au loin.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Mes jours sont comme une ombre qui s’allonge, et moi, comme l’herbe, je me dessèche.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Mais toi, Eternel, tu trônes à jamais, et ton nom dure de génération en génération.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Tu te lèveras, tu prendras Sion en pitié, car il est temps de lui faire grâce: l’heure est venue!
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Car tes serviteurs affectionnent ses pierres, et ils chérissent jusqu’à sa poussière.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Alors les peuples révéreront le nom de l’Eternel, tous les rois de la terre ta gloire.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Car l’Eternel rebâtit Sion, il s’y manifeste dans sa majesté.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Il se tourne vers la prière du pauvre dénudé, il ne dédaigne pas ses invocations.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Que cela soit consigné par écrit pour les générations futures, afin que le peuple à naître loue l’Eternel!
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Parce qu’il abaisse ses regards de sa hauteur sainte, parce que l’Eternel, du haut du ciel, a les yeux ouverts sur la terre,
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 pour entendre les soupirs des captifs, pour briser les liens de ceux qui sont voués à la mort.
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 De la sorte on publiera, dans Sion, le nom de l’Eternel, et ses louanges dans Jérusalem,
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 lorsque les nations à l’envi s’y rassembleront, et les empires pour adorer l’Eternel.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Il a épuisé, dans la marche, ma vigueur, il a abrégé mes jours.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 "Mon Dieu, disais-je, ne m’enlève pas au milieu de mes jours, toi, dont les années embrassent toutes les générations.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Jadis tu as fondé la terre, et les cieux sont l’œuvre de tes mains.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Ils périront, eux, mais toi, tu subsisteras; ils s’useront tous comme un vêtement. Tu les changeras comme un habit, et ils passeront,
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 mais toi, tu restes toujours le même, et tes années ne prendront pas fin.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Les fils de tes serviteurs demeureront, et leur postérité sera affermie devant toi."
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
