Proverbes 8

1 Voici la sagesse qui appelle, la raison qui élève la voix.

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 Sur la cime des hauteurs qui bordent la route, au croisement des chemins, elle s’est postée.

Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Dans le voisinage des portes qui conduisent dans la cité, à l’entrée des avenues, elle fait retentir ses apostrophes:

Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 "Mortels, c’est vous que j’appelle; fils de l’homme, c’est à vous que s’adresse ma voix.

Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Niais, sachez le prix de la réflexion; sots, sachez le prix de l’intelligence.

Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Ecoutez, car j’énonce de nobles vérités, et mes lèvres s’ouvrent pour des leçons de droiture.

Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Oui, ma bouche ne profère que vérité, et mes lèvres ont horreur de l’impiété.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Elles sont empreintes de droiture, toutes les paroles de ma bouche; en elles, rien d’équivoque ni de louche.

Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 Toutes sont loyales au gré de l’homme intelligent, et probes pour qui possède le savoir.

De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Attachez à ma morale plus de prix qu’à l’argent, à la vraie connaissance plus qu’à l’or de choix.

Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 C’Est que la sagesse est plus précieuse que les perles: tous les biens réunis ne la valent point.

Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Je suis la sagesse, en pleine possession de la réflexion; j’atteins la science des habiles conceptions.

Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Craindre l’Eternel, c’est haïr le mal; l’orgueil et l’arrogance, le chemin du malfaiteur, la bouche perverse, voilà ce que je déteste.

Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 A moi les conseils, gage de succès; je suis l’intelligence, et la force est mon attribut.

Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Par moi règnent les rois, et les princes fondent des lois de justice.

Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Par moi gouvernent les grands et les nobles, tous ceux qui rendent la justice sur terre.

Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 J’Aime qui m’aime, et qui me cherche me trouve.

Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Avec moi sont richesse et honneur, fortune durable et juste récompense.

Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Mon fruit est meilleur que l’or et les métaux précieux, et mon produit que l’argent de choix.

Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 Je suis avec persévérance la voie de la justice, les sentiers de l’équité,

På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 en donnant à ceux qui m’aiment des biens en partage, en remplissant leurs trésors.

till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 L’Eternel me créa au début de son action, antérieurement à ses œuvres, dès l’origine des choses.

HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Dès les temps antiques, je fus formée, tout au commencement, bien avant la naissance de la terre.

Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 II n’y avait pas encore d’océan quand je naquis, ni de sources chargées d’eaux.

Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Avant les montagnes plongeant dans les profondeurs, avant les coteaux, je fus douée de vie,

Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 avant que Dieu eût fait la terre et ses vastes espaces, la masse des glèbes du sol.

när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 Quand il affermit les cieux, j’étais là, et quand il traça un cercle autour de la surface de l’abîme;

När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 quand il consolida les nuées dans les régions supérieures, quand jaillirent avec force les sources souterraines;

när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 quand il imposa à la mer ses limites, empêchant les eaux d’enfreindre son ordre, et qu’il fixa les fondements de la terre.

när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 Alors j’étais à ses côtés, habile ouvrière, dans un enchantement perpétuel, goûtant en sa présence des joies sans fin,

då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 m’égayant sur son globe terrestre et faisant mes délices des fils de l’homme.

jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Et maintenant, mes fils, écoutez-moi: heureux ceux qui suivent fidèlement mes voies!

Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Ecoutez la loi morale pour devenir sages, et ne la traitez pas avec mépris.

Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Heureux l’homme qui m’obéit, en accourant à mes portes jour par jour et en observant les piliers sur lesquels s’ouvre ma demeure!

Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Car celui qui m’a trouvée a trouvé la vie et conquis la bienveillance de l’Eternel."

Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Mais qui me manque se perd lui-même: me haïr, c’est aimer la mort!

Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.