Proverbes 26
1 La neige n’est pas de saison en été ni la pluie au temps de la moisson: tout aussi peu les honneurs sont faits pour le sot.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Comme le passereau s’enfuit à tire d’aile et comme s’envole l’hirondelle, ainsi la malédiction gratuite manque son but.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Le fouet pour le cheval, le licou pour l’âne, et le bâton pour l’épaule du sot.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Ne réplique pas au sot dans le sens de son ineptie; car toi aussi serais comme lui.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Réplique au sot selon son ineptie, sans cela il se prendrait pour un sage.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 C’Est se couper les jarrets et s’abreuver de dépit que de charger d’une mission le sot.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Comme le boiteux cloche sur ses jambes, ainsi fait une maxime sur les lèvres des sots.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Autant fixer une pierre dans la fronde que de décerner des honneurs au sot.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Une épine qui perce la main d’un homme ivre, telle une maxime dans la bouche des sots.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 Le puissant fait tout trembler: il prend à sa solde sots et vagabonds.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Comme le chien retourne à son vomissement, ainsi le sot rabâche ses inepties.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Vois-tu un homme qui se prend pour un sage. il y a plus à attendre d’un sot que de lui.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Le paresseux s’écrie: "Il y a un chacal qui barre la route, un lion parcourt les rues!"
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Telle la porte tourne sur ses gonds, tel le paresseux sur son lit.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Le paresseux introduit sa main dans le plat: c’est trop de fatigue pour lui de la porter à sa bouche.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Le paresseux se targue de plus de sagesse que sept conseillers avisés:
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Saisir un chien par les oreilles, c’est le fait du passant qui se met en rage pour la querelle d’autrui.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Comme un dément qui lance des brandons, des flèches meurtrières,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 ainsi fait l’homme qui dupe son prochain et dit: "Mais je plaisantais!"
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 Faute de bois, le feu s’éteint, et en l’absence d’un boutefeu, les rixes s’apaisent.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Le charbon ardent donne la braise, le bois alimente le feu, et l’homme hargneux attise des querelles.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Les paroles d’un boutefeu sont comme des coups qui retentissent au plus profond des entrailles.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 De l’alliage d’argent recouvrant un vase d’argile, telles sont des lèvres brûlantes d’amitié et un cœur méchant.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Un ennemi peut faire le sournois avec ses lèvres, et dans son intérieur il prépare de mauvais coups;
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 s’il prend une voix caressante, ne te fie pas à lui, car son cœur est plein d’horreurs.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 La haine a beau se couvrir d’un masque: sa méchanceté éclatera au grand jour.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Celui qui creuse une fosse y tombera; celui qui lance une pierre s’en trouvera atteint.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 La langue mensongère hait ses victimes et la bouche du flatteur opère des chutes.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
