Proverbes 11
1 Des balances fausses sont en horreur à l’Eternel; des poids justes, voilà ce qu’il aime.
Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
2 Vienne l’orgueil, le déshonneur le suit; la sagesse est avec les humbles.
När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
3 L’Intégrité des justes est leur guide; la perversion des gens sans foi est leur ruine.
De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
4 La fortune ne sert de rien au jour de la colère; mais la vertu sauve de la mort.
Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
5 La vertu de l’homme intègre aplanit sa voie; l’impie tombe par son impiété.
Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6 La vertu des gens de bien est leur sauvegarde, mais les gens sans foi sont pris au piège de leur malice.
De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
7 La mort met fin à l’espoir du méchant et anéantit l’attente des violents.
När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
8 Le juste échappe à la détresse, et le méchant prend sa place.
Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
9 L’Impie ruine son prochain avec sa bouche, mais les justes sont préservés par leur expérience.
Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
10 Que les justes soient heureux, la cité est en joie; que les méchants périssent, ce sont des transports.
När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
11 La bénédiction des bons fait la grandeur de la ville; la bouche des méchants en cause la chute.
Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12 Rabaisser son prochain, c’est manquer de sens; l’homme avisé se tait.
Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
13 Celui qui colporte des commérages divulgue les secrets; l’homme loyal sait les tenir cachés.
Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
14 Faute de direction, un peuple tombe; son salut réside dans la multitude de ses conseillers.
Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
15 Qui garantit pour un étranger s’en trouvera fort mal; qui hait les engagements ne court pas de risque.
En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
16 La femme gracieuse conquiert les hommages, les gens à poigne conquièrent la richesse.
En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
17 L’Homme bon assure son propre bonheur, mais l’homme cruel se prépare des tourments.
En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
18 Le méchant fait une œuvre vaine; mais qui sème la justice récolte une vraie récompense.
Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
19 La vertu est un gage de vie; qui poursuit le mal court à la mort.
Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
20 L’Eternel a en horreur les cœurs tortueux, mais il aime les gens intègres.
En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
21 Haut la main! Le méchant ne reste pas impuni, mais la race des justes échappe à tout danger.
De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
22 Un anneau d’or au groin d’un porc, telle est une belle femme dépourvue de jugement.
Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
23 Le désir des justes ne vise qu’au bien; l’espoir des méchants n’est que débordement.
Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
24 Tel est prodigue de son bien et le voit s’augmenter; tel est économe plus que de raison et s’appauvrit.
Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
25 L’Âme généreuse jouira de l’abondance; qui fait pleuvoir des bienfaits est lui-même arrosé.
Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
26 Accaparer le blé, c’est se faire maudire du peuple; mais ses bénédictions vont à qui le met en vente.
Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
27 Rechercher le bien, c’est rechercher l’affection; poursuivre le mal, c’est en devenir la victime.
Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
28 Qui se confie en sa richesse tombera, mais les justes sont florissants comme le feuillage.
Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
29 Celui qui jette le trouble dans sa maison ne possédera que du vent; le sot devient l’esclave de l’homme sage.
Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
30 L’Œuvre du juste est un arbre de vie; gagner les cœurs est le fait du sage.
Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
31 Voyez, le juste obtient le prix de ses œuvres sur terre: combien plus encore le méchant et le pécheur!
Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
