Job 9
1 Job reprit la parole et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Oui, je sais qu’il en est ainsi: comment l’homme aurait-il gain de cause avec Dieu?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Si nous désirions discuter avec lui, pas une fois sur mille il ne daignerait nous répondre.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Eminemment sage, triomphant de force, qui jamais lui tint tête et s’en trouva bien?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Il déplace les montagnes à l’improviste et les bouleverse dans sa colère.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Il fait trembler la terre sur ses bases et ébranle les colonnes qui la supportent.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 II donne un ordre au soleil, et le soleil ne paraît point; il met un sceau sur les étoiles.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 A lui seul, il déploie les cieux; il chemine sur la crête des vagues.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Ila fait la Grande Ourse, l’Orion, les Pléiades et les demeures sidérales du Midi.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Il accomplit des merveilles sans fin, des prodiges qui ne se peuvent compter.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Ah! S’Il passait auprès de moi, je ne le verrais point; s’il se glissait sous mes yeux, je ne le remarquerais pas.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Quand il empoigne quelqu’un, qui lui fera lâcher prise? Qui lui dira: "Que fais-tu?"
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 Dieu ne refoule pas sa colère; sous ses coups plient les satellites de l’orgueil.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Et moi j’oserais lui répliquer, je ferais assaut de paroles avec lui,
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 moi, qui tout innocent que je fusse, ne trouverais rien à lui répondre, et demanderais simplement grâce à mon juge!
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Dût-il même se rendre à mon appel, je ne croirais pas qu’il écoute ma voix;
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 car il m’accable sous un vent de tempête et multiplie gratuitement mes blessures.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Il ne me permet pas de reprendre haleine, tant il m’abreuve d’amertumes.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 S’Agit-il de faire preuve de force, il est là! S’Agit-il de jugement, il dira: "Qui pourrait m’assigner?"
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Fussé-je innocent, ma bouche me déclarerait coupable! Fussé-je sans reproche, elle me convaincrait de perversité!
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Oui, je suis sans reproche! Je ne me soucie pas de la vie, je suis las de l’existence.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Tout revient au même: aussi dis-je que juste et méchant, il les fait également périr.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Si un cataclysme entraîne des morts soudaines, il se rit de l’épreuve des innocents.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Par lui, la terre a été livrée aux impies: il voile les yeux de ceux qui y rendent la justice. Si ce n’est lui, qui serait-ce?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Mes jours sont plus rapides qu’un courrier; ils s’enfuient sans avoir vu le bonheur.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Ils passent comme des barques de jonc, comme l’aigle qui se précipite sur la proie.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Quand je dis: "Je veux oublier ma souffrance, laisser là ma mine attristée et reprendre mes esprits",
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 je suis envahi par la crainte de mes tourments, sachant bien que tu ne m’absoudras pas.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Je serai déclaré coupable: pourquoi donc prendre une peine inutile?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Dussé-je me laver dans de la neige fondue et purifier mes mains avec de la potasse,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 aussitôt tu me plongerais dans une fosse fangeuse, et mes vêtements mêmes auraient horreur de moi.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Car il n’est pas un homme comme moi pour que je lui réponde et que nous paraissions ensemble en justice.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Il n’existe pas d’arbitre entre nous, qui puisse poser sa main sur tous deux.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Qu’il écarte de moi sa verge, et que ses terreurs cessent de peser sur moi.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Alors je parlerai sans le redouter, car je n’en suis pas là dans le secret de ma conscience.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
