Job 8
1 Bildad de Chouha prit la parole et dit:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Combien de temps encore tiendras-tu ces discours, et les paroles de ta bouche seront-elles comme un vent impétueux?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Dieu fait-il fléchir le bon droit? Le Tout-Puissant fausse-t-il la justice?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Si tes fils lui ont manqué, il les aura laissés succomber sous 'le poids de leur faute.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Mais si toi, tu te mets à la recherche de Dieu, si tu te tournes en suppliant vers le Tout-Puissant,
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 si tu es innocent et droit, ah! certes, sa bonté s’éveillera en ta faveur, il rendra la paix à la demeure qui abrite ta piété.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Humbles auront été tes débuts, mais combien brillant sera ton avenir!
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Interroge, en effet, les générations primitives, fais appel à l’expérience de leurs ancêtres:
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 nous, nous ne sommes que d’hier et nous ne savons rien, car nos jours sur la terre ne sont qu’une ombre.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Eh bien! Ils t’instruiront, eux, ils te parleront et du fond de leur cœur ils tireront ce discours:
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 "Le papyrus pousse-t-il en l’absence de marais, le jonc se développe-t-il sans eau?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 A peine monté en tige, alors qu’il ne peut être coupé, il devient sec avant toute autre herbe."
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Tel est le sort de ceux qui oublient Dieu: l’espoir de l’impie sera déçu.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Sa confiance sera brisée et son assurance n’est qu’une toile d’araignée.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Il s’appuiera sur sa maison, mais elle ne tiendra pas debout; il s’y cramponnera, mais elle ne résistera point.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Qu’il maintienne même sa sève sous les rayons du soleil et étende ses rejetons à travers son jardin;
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 que ses racines s’entrelacent autour du roc et percent jusqu’à la couche de pierres,
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 dès qu’on l’arrache de sa place, celle-ci le reniera en disant: "Je ne t’ai jamais vu!"
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Vois, c’est là le triomphe de sa destinée; d’autres pousseront sur ce même sol.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 C’Est que Dieu ne repousse pas l’homme intègre, pas plus qu’il n’accorde l’appui de sa main aux malfaiteurs.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Il finira pas remplir ta bouche de joie et tes lèvres de cris de victoire.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Tes ennemis seront couverts de honte: la tente des méchants ne sera plus.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
