Job 5
1 Appelle donc! Est-il quelqu’un qui te répondra? Vers lequel des Saints te tourneras-tu?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Certes, c’est sa mauvaise humeur qui tue l’insensé, c’est son dépit qui fait mourir le sot.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 J’Ai vu, moi, l’insensé prendre racine, mais aussitôt j’ai maudit sa demeure:
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 "Que ses fils soient éloignés de tout secours, qu’ils soient écrasés à la Porte, sans personne pour les sauver!
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 Que l’affamé dévore sa récolte en l’enlevant jusque derrière les haies d’épines, que le besogneux happe ses richesses!"
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Car ce n’est pas du sol que sort le malheur, ce n’est pas de la terre que germe la douleur.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Mais l’homme est né pour la douleur, tout comme les étincelles enflammées s’élèvent haut dans l’air.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Toutefois, moi, je m’adresserais au Tout-Puissant, j’exposerais ma cause à Dieu.
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 Il accomplit de grandes choses en nombre infini, des merveilles qui ne peuvent se compter.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 II répand la pluie à la surface de la terre et lance des cours d’eaux dans les plaines.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Il met sur les hauteurs ceux qui étaient abaissés, et ceux qui étaient dans une noire tristesse se relèvent par son secours.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Il fait échouer les projets des gens de ruse: leurs mains n’exécutent rien qui vaille.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Il prend les malins dans leurs propres artifices et ruine les plans des fourbes.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Le jour, ils se heurtent aux ténèbres; en plein midi, ils tâtonnent comme dans la nuit.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 II protège contre leur bouche qui est un glaive, sauve le faible des mains du fort.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 L’Espoir renaît pour le pauvre, et l’iniquité a la bouche close.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Ah! Certes, heureux l’homme que Dieu réprimande! Ne repousse donc pas les leçons du Tout-Puissant.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Car il blesse et panse la blessure, il frappe et ses mains guérissent.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Qu’il survienne six calamités, il t’en préservera, et lors de la septième, le mal ne te touchera pas.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 En temps de famine, il te sauvera de la mort; dans le combat des atteintes du glaive.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Tu seras à l’abri du fouet de la langue, et si une catastrophe éclate, tu n’auras rien à craindre.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Tu te riras de la dévastation et de la disette; les animaux de la terre, tu ne les redouteras point.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Car même avec les pierres du sol tu auras un pacte, et les animaux sauvages concluront un traité de paix avec toi.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Tu verras le bonheur fixé dans ta demeure, tu inspecteras ta maison et ne trouveras rien en défaut.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Tu verras s’accroître le nombre de tes enfants, et tes rejetons se multiplier comme l’herbe de la terre.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Tu entreras dans la tombe au terme extrême de la vieillesse, comme s’élève une meule de blé dans la saison voulue.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Tel est le fruit de nos réflexions, telle est la vérité: accueille-la et prends-la à cœur.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
