Job 31

1 J’Avais fait un pacte avec mes yeux: comment aurais-je porté mes regards sur une jeune fille?

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Quel lot eussé-je attendu de Dieu là-haut, quel sort du Tout-Puissant dans les régions suprêmes?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 Le malheur n’est-il pas réservé au malfaiteur, l’infortune aux artisans d’iniquités?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 N’Observe-t-il pas mes voies? Ne compte-t-il point mes pas?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Est-ce que je me comportais avec fausseté, mes pieds couraient-ils au mal?

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Qu’il me pèse donc dans de justes balances, et Dieu reconnaîtra mon intégrité.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Si mes pas ont dévié du bon chemin, si mon cœur s’est laissé entraîner par mes yeux, si quelque taché souille mes mains,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 eh bien! Qu’un autre mange ce que je sème, que mes rejetons soient déracinés!

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Si mon cœur a été séduit par une femme, si j’ai fait le guet à la porte de mon prochain,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 que ma propre femme tourne la meule pour un autre! Que des étrangers aient commerce avec elle!

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Car t’eût été une infamie, un crime puni par les juges,

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 un feu dévorant jusqu’à la perdition, ruinant jusqu’à la racine toute ma récolte.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Ai-je fait fi du droit de mon esclave et de ma servante, dans leurs contestations avec moi?

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 Et qu’aurais-je fait si Dieu fût intervenu, qu’aurais-je répondu s’il m’eût demandé des comptes?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Celui qui m’a formé dans les entrailles maternelles ne l’a-t-il pas formé aussi? N’Est-ce pas le même auteur qui nous a organisés dans la matrice?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Ai-je refusé la demande des pauvres, fait languir les yeux de la veuve?

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 Ai-je mangé, moi seul, mon pain, sans que l’orphelin en eût sa part?

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 Au contraire, dès ma jeunesse, il a grandi avec moi comme avec un père; dès le sein de ma mère, je fus le guide de la veuve.

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 Ai-je jamais vu un déshérité privé de vêtements, un indigent n’ayant pas de quoi se couvrir,

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 sans que ses reins eussent occasion de me bénir, sans qu’il fût réchauffé parla toison de mes brebis?

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 Ai-je brandi la main contre l’orphelin, en me voyant des appuis à la Porte?

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 Plutôt mon épaule aurait été arrachée à l’omoplate, et mon bras se fût détaché de l’humérus.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Car je redoute le châtiment infligé par Dieu, je ne saurais résister à sa grandeur.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Ai-je mis ma confiance dans l’or, ai-je dit au métal fin: "Tu es mon espoir?"

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 Me suis-je réjoui de posséder de grandes richesses, d’avoir mis la main sur d’immenses trésors?

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 Est-ce qu’en voyant briller le soleil, la lune cheminer avec majesté,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 mon cœur a été secrètement séduit, et ai-je présenté ma main aux baisers de ma bouche?

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 Cela aussi eût été un crime capital, car j’eusse renié le Dieu fort d’en haut.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Ai-je triomphé de la ruine de mes ennemis, exulté de joie lorsque le malheur l’atteignait?

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 Jamais je n’ai induit mon palais en faute, en demandant sa mort par des imprécations.

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Est-ce que les hôtes de ma maison n’ont pas dit: "Ah! Est-il quelqu’un qui ne soit nourri à satiété de ses aliments?"

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 Jamais l’étranger n’a passe la nuit dans la rue, j’ouvrais ma porte au voyageur.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Ai-je dissimulé mes fautes comme les gens vulgaires, renfermé mes méfaits dans le secret de ma conscience?

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 Ai-je eu peur de la grande foule, redouté le mépris des familles au point de rester coi, sans franchir le seuil de ma porte?

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 Ah! Que n’ai-je quelqu’un qui m’écoute! Voici ma signature: que le Tout-Puissant me réponde! Que mon adversaire rédige son mémoire!

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Je le porterais sur mon épaule, je m’en parerais comme d’une couronne.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Je lui détaillerais le nombre de mes pas, je l’aborderais comme un prince.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Est-ce que mes terres crient vengeance contre moi, et leurs sillons se répandent-ils ensemble en larmes?

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 Est-ce que j’en ai dévoré le produit, sans le payer de mon argent? Ai-je arraché des plaintes aux légitimes propriétaires?

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 Si oui, que les ronces y poussent au lieu de froment, et au lieu d’orge l’ivraie! Ici se terminent les paroles de Job.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.