Job 17
1 Mon âme est meurtrie, mes jours s’éteignent, la tombe m’attend.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Ne suis-je pas en butte à des moqueries? Mes yeux ne sont-ils pas constamment témoins de leurs perfidies?
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Ah! De grâce, accorde-moi ta caution! Sois toi-même mon garant vis-à-vis de toi qui voudrait s’engager pour moi?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Car tu as fermé leur cœur à la raison; aussi ne les laisseras-tu pas triompher.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Pour une part de butin on trahit des amis, de sorte que les yeux de leurs enfants se consument de misère.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 On a fait de moi la fable des nations; je suis l’homme à qui on crache au visage.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mes yeux sont éteints par le chagrin, et tous mes organes sont comme une ombre.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Les gens de bien en sont stupéfaits, et l’innocent en est révolté contre l’impie.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Cependant le juste persiste dans sa conduite, et celui qui a les mains pures redouble d’énergie.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Quant à vous, retournez-vous donc tous contre moi, venez! Je ne trouverai pas un sage parmi vous.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mes jours ont fui, mes projets sont ruinés, ces trésors de mon cœur.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 De la nuit ils veulent faire le jour, ils disent la lumière plus proche que les ténèbres.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Si je n’attends plus d’autre demeure que le Cheol, si j’ai étendu ma couche dans la région des ombres; (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 si je dis au tombeau: "Tu es mon père!" et à la vermine: "Tu es ma mère et ma sœur"
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 où donc est mon espérance? Mon espérance, qui peut la voir?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
