< Job 13 >
1 Certes, tout cela, mon œil l’a vu, mon oreille l’a entendu et s’en est rendu compte.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Ce que vous savez, je le sais moi aussi; je ne vous suis inférieur en rien.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Mais moi, c’est au Tout-Puissant que je m’adresse; ce que je désire, c’est faire des représentations à Dieu.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Quant à vous, vous êtes des inventeurs de mensonges; tous, vous êtes des médecins incapables.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Plaise à Dieu que vous vous condamniez au silence! Cela serait une marque de sagesse de votre part.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Ecoutez donc mes reproches, soyez attentifs aux griefs de mes lèvres.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Est-ce en faveur de Dieu que vous tenez des discours iniques? Est-ce pour lui que vous débitez des faussetés?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Faites-vous acception de personnes dans son intérêt? Prétendez-vous prendre parti pour lui?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Est-il désirable pour vous qu’il scrute vos consciences? Vous jouerez-vous de lui comme on se joue d’un mortel?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Il vous reprendra sévèrement si, en secret, vous faites preuve de partialité.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Sa grandeur n’a-t-elle pas de quoi vous effrayer? Sa terreur ne s’abattra-t-elle point sur vous?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Vos arguments sont des sentences de cendres; vos raisonnements prétentieux sont des raisonnements de boue.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Taisez-vous donc en ma présence, et je parlerai, moi, advienne que pourra!
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 C’Est pourquoi je veux prendre mon corps entre mes dents et faire bon marché de ma vie.
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Qu’il me fasse périr, j’aurai fini d’espérer, mais je n’aurai pas laissé de lui mettre ma conduite sous les yeux.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Et ceci même sera mon triomphe, que nul hypocrite ne peut se présenter devant lui.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Veuillez donc écouter mes paroles; que mes déclarations pénètrent dans votre oreille.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Voyez, j’ai préparé ma défense, j’ai conscience d’être innocent.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Est-il quelqu’un pour plaider contre moi? Aussitôt je me tairais et attendrais la mort.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Ah! De grâce, épargne-moi deux choses et je cesserai de me cacher devant toi:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 écarte ta main qui pèse sur moi; que tes terreurs ne me poursuivent point!
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Interpelle-moi après, et je répondrai, ou je parlerai d’abord; et tu me répliqueras.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Combien ai-je de péchés et de forfaits à mon compte? Fais-moi connaître mes fautes et mes erreurs.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Pourquoi dérobes-tu ta face et me prends-tu pour un ennemi?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Quoi! Veux-tu briser une feuille chassée par le vent, t’acharner contre un peu de chaume desséché,
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 pour que tu écrives contre moi des arrêts amers et m’imputes les fautes de ma jeunesse;
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 pour que tu emprisonnes mes jambes dans le bloc, qua tu épies tous mes mouvements et t’attaches aux traces de mes pas?
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Et tout cela contre quelqu’un consumé comme du bois vermoulu, comme un vêtement rongé par la teigne!
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!