2 Samuel 22
1 David prononça en l’honneur de l’Eternel les paroles de ce cantique, lorsque l’Eternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Il dit: Seigneur, tu es mon rocher et ma forteresse, un libérateur pour moi;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Mon Dieu tutélaire en qui je m’abrite, mon bouclier et mon puissant sauveur, mon rempart et mon refuge; mon protecteur, qui m’assistes contre la violence!
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Gloire m’écrié-je à l’Eternel, qui me délivre de mes ennemis!
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Déjà m’enveloppaient les flots mortels; les torrents de la perdition me faisaient frémir;
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Dans ma détresse j’invoque le Seigneur, je fais appel à mon Dieu, et de son sanctuaire il entend ma voix, mon cri est monté à ses oreilles.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Soudain la terre oscille et tremble, les fondements du ciel sont ébranlés, secoués par la colère de Dieu.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Des vapeurs s’exhalent, signe de son courroux; de sa bouche sort un feu dévorant, jaillissent de brûlantes étincelles.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Il incline les cieux et descend; sous ses pieds, une brume épaisse.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Porté sur les chérubins, il vole, il apparaît sur les ailes du vent.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Il déploie autour de lui les ténèbres comme une tente, des eaux agglomérées, d’opaques nuages.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Le seul reflet de sa face allume des flammes ardentes.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Il tonne du haut des cieux, l’Eternel! Le Dieu suprême fait entendre sa voix.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Il lance ses flèches, ils se dispersent; l’éclair, il les frappe de stupeur.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Le lit de l’océan s’est découvert, les fondements de la terre ont été mis à nu, à la voix impérieuse de l’Eternel, au souffle du vent de sa colère.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Il étend d’en haut sa main, me saisit, me retire du sein des grandes eaux;
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Il me délivre de mon puissant ennemi, de mes adversaires trop forts pour moi.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Ils étaient à l’affût de mes malheurs; mais l’Eternel a été mon appui.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Il m’a mis au large, m’a sauvé parce qu’il m’aime.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Le Seigneur me traite selon ma droiture, il récompense la pureté de mes mains.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 C’Est que je suis fidèle aux voies du Seigneur, jamais je n’ai trahi mon Dieu.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Toutes ses lois me sont présentes; ses statuts, je ne m’en écarte point.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Attaché à lui sans réserve, je me suis tenu en garde contre mes fautes.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Oui, le Seigneur m’a rémunéré selon ma droiture, selon ma pureté, dont ses yeux sont témoins.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Tu te montres aimant pour qui t’aime, loyal envers l’homme loyal,
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Sincère avec les cœurs purs, mais artificieux avec les pervers!
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Tu viens en aide à un peuple humilié, et sous ton regard tu fais ployer les superbes.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Oui, tu es mon flambeau, Seigneur! L’Eternel illumine mes ténèbres.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Soutenu par toi, j’attaque un bataillon; grâce à mon Dieu, j’escalade un rempart.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Dieu puissant! Parfaite est sa voie; la parole du Seigneur est infaillible, il est le bouclier de quiconque espère en lui.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Qui est Dieu, hormis l’Eternel? Qui un rocher tutélaire, si ce n’est notre Dieu?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Ce Dieu est mon rempart invincible; il dégage complètement ma carrière.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Il rend mes pieds agiles comme ceux des biches, et m’installe sur mes hauteurs.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Il instruit mes mains aux combats, mes bras à manier l’arc d’airain.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Tu me prêtes le bouclier de ton secours, ta bienveillance fait ma supériorité.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Tu donnes de l’aisance à mes pas, et empêches mes talons de chanceler.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Je poursuis mes ennemis, je les extermine; point de relâche que je ne les aie détruits.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Je les détruis, je les abats, ils ne se relèveront plus; ils gisent désormais à mes pieds!
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 C’Est toi qui m’as armé de vaillance pour la guerre, qui fais plier sous moi mes agresseurs;
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Mes ennemis, tu les fais fuir devant moi, et mes adversaires, pour que j’en fasse justice.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Ils s’adressent, à bout de ressources, à l’Eternel… point de réponse!
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Je les écrase comme la poussière de la terre; comme la fange des rues je les broie et pulvérise.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Tu me fais triompher des factions de mon peuple; tu me réserves pour commander à des nations, des peuplades inconnues deviennent mes tributaires,
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 les fils d’un sol étranger me rendent hommage; au seul bruit de mon nom, ils se soumettent à moi.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Les fils de l’étranger perdent courage, ils tremblent au fond de leurs retraites.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Vivant est le Seigneur, et béni mon Rocher! Glorifié, le Dieu puissant qui me protège!
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 O Dieu, c’est toi qui me procures vengeance, qui fais tomber des peuples à mes pieds;
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 Qui m’arraches à mes ennemis, me fais triompher de mes agresseurs et échapper aux hommes de violence.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Je te rends donc grâce, Seigneur, à la face des peuples, et je chante ta gloire;
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Donjon du salut pour ton roi, bienfaiteur de ton oint David et de sa postérité à jamais!
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
