Psaumes 95

1 Venez, chantons à haute voix à l’Éternel; poussons des cris de joie vers le rocher de notre salut!

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Allons au-devant de lui avec la louange, poussons vers lui des cris de joie en [chantant] des psaumes.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Car l’Éternel est un grand Dieu, et un grand roi par-dessus tous les dieux.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Les lieux profonds de la terre sont en sa main, et les sommets des montagnes sont à lui.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 À lui est la mer, et lui-même l’a faite; et le sec, ses mains l’ont formé.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Venez, adorons et inclinons-nous, agenouillons-nous devant l’Éternel qui nous a faits!

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Car c’est lui qui est notre Dieu; et nous, nous sommes le peuple de sa pâture et les brebis de sa main. Aujourd’hui, si vous entendez sa voix,

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 N’endurcissez pas votre cœur comme à Meriba, comme au jour de Massa, dans le désert,

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 Où vos pères m’ont tenté, éprouvé, et ont vu mes œuvres.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Quarante ans j’ai eu cette génération en dégoût, et j’ai dit: C’est un peuple dont le cœur s’égare, et ils n’ont point connu mes voies,

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

11 De sorte que j’ai juré dans ma colère: S’ils entrent dans mon repos!

Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."