Psaumes 73
1 Psaume d’Asaph. Certainement Dieu est bon envers Israël, envers ceux qui sont purs de cœur.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Et pour moi, il s’en est fallu de peu que mes pieds ne m’aient manqué, – d’un rien que mes pas n’aient glissé;
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Car j’ai porté envie aux arrogants, en voyant la prospérité des méchants.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Car [il n’y a] pas de tourments dans leur mort, et leur corps est gras;
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Ils n’ont point de part aux peines des humains, et ils ne sont pas frappés avec les hommes.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 C’est pourquoi l’orgueil les entoure comme un collier, la violence les couvre comme un vêtement;
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Les yeux leur sortent de graisse; ils dépassent les imaginations de leur cœur.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Ils sont railleurs et parlent méchamment d’opprimer; ils parlent avec hauteur;
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Ils placent leur bouche dans les cieux, et leur langue se promène sur la terre.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 C’est pourquoi son peuple se tourne de ce côté-là, et on lui verse l’eau à plein bord,
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Et ils disent: Comment Dieu connaîtrait-il, et y aurait-il de la connaissance chez le Très-haut?
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Voici, ceux-ci sont des méchants, et ils prospèrent dans le monde, ils augmentent leurs richesses.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Certainement c’est en vain que j’ai purifié mon cœur et que j’ai lavé mes mains dans l’innocence:
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 J’ai été battu tout le jour, et mon châtiment [revenait] chaque matin.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Si j’avais dit: Je parlerai ainsi, voici, j’aurais été infidèle à la génération de tes fils.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Quand j’ai médité pour connaître cela, ce fut un travail pénible à mes yeux,
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Jusqu’à ce que je sois entré dans les sanctuaires de Dieu…: j’ai compris leur fin.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Certainement tu les places en des lieux glissants, tu les fais tomber en ruines.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Comme ils sont détruits en un moment! Ils sont péris, consumés par la frayeur.
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Comme un songe, quand on s’éveille, tu mépriseras, Seigneur, leur image, lorsque tu t’éveilleras.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Quand mon cœur s’aigrissait, et que je me tourmentais dans mes reins,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 J’étais alors stupide et je n’avais pas de connaissance; j’étais avec toi comme une brute.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Mais je suis toujours avec toi: tu m’as tenu par la main droite;
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Tu me conduiras par ton conseil, et, après la gloire, tu me recevras.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Qui ai-je dans les cieux? Et je n’ai eu de plaisir sur la terre qu’en toi.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Ma chair et mon cœur sont consumés; Dieu est le rocher de mon cœur, et mon partage pour toujours.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Car voici, ceux qui sont loin de toi périront; tu détruiras tous ceux qui se prostituent en se détournant de toi.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Mais, pour moi, m’approcher de Dieu est mon bien; j’ai mis ma confiance dans le Seigneur, l’Éternel, pour raconter tous tes faits.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
