Psaumes 71

1 En toi, Éternel! j’ai mis ma confiance: que je ne sois jamais confus!

Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

2 Dans ta justice, délivre-moi et fais que j’échappe; incline ton oreille vers moi et sauve-moi.

Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

3 Sois pour moi un rocher d’habitation, afin que j’y entre continuellement; tu as donné commandement de me sauver, car tu es mon rocher et mon lieu fort.

Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

4 Mon Dieu! fais-moi échapper de la main du méchant, de la main de l’injuste et de l’oppresseur.

Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

5 Car toi tu es mon attente, Seigneur Éternel! ma confiance dès ma jeunesse.

Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

6 Je me suis appuyé sur toi dès le ventre; c’est toi qui m’as tiré hors des entrailles de ma mère: tu es le sujet continuel de ma louange.

Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

7 Je suis pour plusieurs comme un prodige; mais toi, tu es mon fort refuge.

Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

8 Ma bouche est pleine de ta louange [et] de ta magnificence, tout le jour.

Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

9 Ne me rejette pas au temps de [ma] vieillesse; ne m’abandonne pas quand ma force est consumée.

Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

10 Car mes ennemis parlent contre moi, et ceux qui guettent mon âme consultent ensemble,

Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

11 Disant: Dieu l’a abandonné; poursuivez-le et saisissez-le, car il n’y a personne qui le délivre.

"Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."

12 Ô Dieu! ne te tiens pas loin de moi; mon Dieu, hâte-toi de me secourir!

Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

13 Qu’ils soient honteux, qu’ils soient consumés, ceux qui sont ennemis de mon âme; qu’ils soient couverts d’opprobre et de confusion, ceux qui cherchent mon malheur.

Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

14 Mais moi, j’attendrai continuellement, et je redirai sans cesse toutes tes louanges.

Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

15 Ma bouche racontera tout le jour ta justice [et] ton salut, car je n’en connais pas l’énumération.

Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

16 J’irai dans la puissance du Seigneur Éternel; je ferai mention de ta justice, de la tienne seule.

Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

17 Ô Dieu! tu m’as enseigné dès ma jeunesse; et jusqu’ici j’ai annoncé tes merveilles.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

18 Et aussi, jusqu’à la vieillesse et aux cheveux blancs, ô Dieu! ne m’abandonne pas, jusqu’à ce que j’annonce ton bras à [cette] génération, ta puissance à tous ceux qui viendront.

Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

19 Et ta justice, ô Dieu! est haut élevée. Toi qui as fait de grandes choses, ô Dieu! qui est comme toi?

Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

20 Toi qui nous as fait voir de nombreuses et amères détresses, tu nous redonneras la vie, et tu nous feras remonter hors des profondeurs de la terre.

Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

21 Tu multiplieras ma grandeur, et tu te tourneras, tu me consoleras.

Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

22 Aussi, mon Dieu, je te célébrerai avec le luth, [je louerai] ta vérité; je chanterai tes louanges avec la harpe, ô Saint d’Israël!

Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

23 Mes lèvres, et mon âme, que tu as rachetée, exulteront quand je chanterai tes louanges.

Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

24 Ma langue aussi redira tout le jour ta justice; car ils seront honteux, car ils seront confondus, ceux qui cherchent mon malheur.

Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.