Psaumes 71

1 En toi, Éternel! j’ai mis ma confiance: que je ne sois jamais confus!

Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 Dans ta justice, délivre-moi et fais que j’échappe; incline ton oreille vers moi et sauve-moi.

Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 Sois pour moi un rocher d’habitation, afin que j’y entre continuellement; tu as donné commandement de me sauver, car tu es mon rocher et mon lieu fort.

Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 Mon Dieu! fais-moi échapper de la main du méchant, de la main de l’injuste et de l’oppresseur.

Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 Car toi tu es mon attente, Seigneur Éternel! ma confiance dès ma jeunesse.

Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 Je me suis appuyé sur toi dès le ventre; c’est toi qui m’as tiré hors des entrailles de ma mère: tu es le sujet continuel de ma louange.

Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 Je suis pour plusieurs comme un prodige; mais toi, tu es mon fort refuge.

Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 Ma bouche est pleine de ta louange [et] de ta magnificence, tout le jour.

Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 Ne me rejette pas au temps de [ma] vieillesse; ne m’abandonne pas quand ma force est consumée.

Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 Car mes ennemis parlent contre moi, et ceux qui guettent mon âme consultent ensemble,

Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 Disant: Dieu l’a abandonné; poursuivez-le et saisissez-le, car il n’y a personne qui le délivre.

Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 Ô Dieu! ne te tiens pas loin de moi; mon Dieu, hâte-toi de me secourir!

Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 Qu’ils soient honteux, qu’ils soient consumés, ceux qui sont ennemis de mon âme; qu’ils soient couverts d’opprobre et de confusion, ceux qui cherchent mon malheur.

Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 Mais moi, j’attendrai continuellement, et je redirai sans cesse toutes tes louanges.

Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 Ma bouche racontera tout le jour ta justice [et] ton salut, car je n’en connais pas l’énumération.

Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 J’irai dans la puissance du Seigneur Éternel; je ferai mention de ta justice, de la tienne seule.

Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 Ô Dieu! tu m’as enseigné dès ma jeunesse; et jusqu’ici j’ai annoncé tes merveilles.

Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 Et aussi, jusqu’à la vieillesse et aux cheveux blancs, ô Dieu! ne m’abandonne pas, jusqu’à ce que j’annonce ton bras à [cette] génération, ta puissance à tous ceux qui viendront.

Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 Et ta justice, ô Dieu! est haut élevée. Toi qui as fait de grandes choses, ô Dieu! qui est comme toi?

Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 Toi qui nous as fait voir de nombreuses et amères détresses, tu nous redonneras la vie, et tu nous feras remonter hors des profondeurs de la terre.

Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 Tu multiplieras ma grandeur, et tu te tourneras, tu me consoleras.

Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 Aussi, mon Dieu, je te célébrerai avec le luth, [je louerai] ta vérité; je chanterai tes louanges avec la harpe, ô Saint d’Israël!

Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 Mes lèvres, et mon âme, que tu as rachetée, exulteront quand je chanterai tes louanges.

Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 Ma langue aussi redira tout le jour ta justice; car ils seront honteux, car ils seront confondus, ceux qui cherchent mon malheur.

Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.