Psaumes 22

1 Au chef de musique. Sur Ajéleth-Hashakhar. Psaume de David. Mon Dieu! mon Dieu! pourquoi m’as-tu abandonné, [te tenant] loin de mon salut, – des paroles de mon rugissement?

En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

2 Mon Dieu! je crie de jour, mais tu ne réponds point; et de nuit, et il n’y a point de repos pour moi.

Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

3 Et toi, tu es saint, toi qui habites [au milieu des] louanges d’Israël.

Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

4 Nos pères se sont confiés en toi; ils se sont confiés, et tu les as délivrés.

Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

5 Ils ont crié vers toi, et ils ont été sauvés; ils se sont confiés en toi, et ils n’ont point été confus.

Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

6 Mais moi, je suis un ver, et non point un homme; l’opprobre des hommes, et le méprisé du peuple.

Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

7 Tous ceux qui me voient se moquent de moi; ils ouvrent la bouche, ils hochent la tête:

Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

8 Il se confie à l’Éternel: qu’il le fasse échapper, qu’il le délivre, car il prend son plaisir en lui!

Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

9 Mais c’est toi qui m’as tiré du sein [qui m’a porté]; tu m’as donné confiance sur les mamelles de ma mère.

Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

10 C’est à toi que je fus remis dès la matrice; tu es mon Dieu dès le ventre de ma mère.

På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

11 Ne te tiens pas loin de moi, car la détresse est proche, car il n’y a personne qui secoure.

Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

12 Beaucoup de taureaux m’ont environné, des puissants de Basan m’ont entouré;

Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

13 Ils ouvrent leur gueule contre moi, comme un lion déchirant et rugissant.

De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

14 Je suis répandu comme de l’eau, et tous mes os se déjoignent; mon cœur est comme de la cire, il est fondu au-dedans de mes entrailles.

Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

15 Ma vigueur est desséchée comme un têt, et ma langue est attachée à mon palais; et tu m’as mis dans la poussière de la mort.

Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

16 Car des chiens m’ont environné, une assemblée de méchants m’a entouré; ils ont percé mes mains et mes pieds;

Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

17 Je compterais tous mes os. Ils me contemplent, ils me regardent;

Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

18 Ils partagent entre eux mes vêtements, et sur ma robe ils jettent le sort.

De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

19 Et toi, Éternel! ne te tiens pas loin; ma Force! hâte-toi de me secourir.

Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

20 Délivre mon âme de l’épée, mon unique de la patte du chien.

Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

21 Sauve-moi de la gueule du lion. Tu m’as répondu d’entre les cornes des buffles.

Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

22 J’annoncerai ton nom à mes frères, je te louerai au milieu de la congrégation.

Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

23 Vous qui craignez l’Éternel, louez-le; toute la semence de Jacob, glorifiez-le; et révérez-le, vous, toute la semence d’Israël;

Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

24 Car il n’a pas méprisé ni rejeté l’affliction de l’affligé, et n’a point caché sa face de lui; mais, quand il a crié vers lui, il l’a écouté.

Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

25 De toi [vient] ma louange dans la grande congrégation. Je paierai mes vœux devant ceux qui le craignent.

Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

26 Les débonnaires mangeront et seront rassasiés; ceux qui cherchent l’Éternel le loueront; votre cœur vivra à toujours.

De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

27 Tous les bouts de la terre se souviendront, et ils se tourneront vers l’Éternel, et toutes les familles des nations se prosterneront devant toi.

Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

28 Car le royaume est à l’Éternel, et il domine au milieu des nations.

Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

29 Tous les gras de la terre mangeront et se prosterneront: devant lui se courberont tous ceux qui descendent dans la poussière, et celui qui ne peut faire vivre son âme.

Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

30 Une semence le servira; elle sera comptée au Seigneur comme une génération.

Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

31 Ils viendront et raconteront sa justice à un peuple qui naîtra, … qu’il a fait [ces choses].

De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.