Psaumes 137

1 Auprès des fleuves de Babylone, là nous nous sommes assis, et nous avons pleuré quand nous nous sommes souvenus de Sion.

Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 Aux saules qui étaient au milieu d’elle nous avons suspendu nos harpes.

I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 Car là, ceux qui nous avaient emmenés captifs nous demandaient des cantiques, et ceux qui nous faisaient gémir, de la joie: Chantez-nous un des cantiques de Sion.

Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."

4 Comment chanterions-nous un cantique de l’Éternel sur un sol étranger?

Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 Si je t’oublie, ô Jérusalem, que ma droite s’oublie!

Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 Que ma langue s’attache à mon palais si je ne me souviens de toi, si je n’élève Jérusalem au-dessus de la première de mes joies!

Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Éternel! souviens-toi des fils d’Édom, qui, dans la journée de Jérusalem, disaient: Rasez, rasez jusqu’à ses fondements!

Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."

8 Fille de Babylone, qui vas être détruite, bienheureux qui te rendra la pareille de ce que tu nous as fait!

Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 Bienheureux qui saisira tes petits enfants, et les écrasera contre le roc!

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.