Psaumes 108

1 Cantique. Psaume de David. Mon cœur est affermi, ô Dieu! je chanterai, et je psalmodierai, … mon âme aussi.

En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

2 Éveillez-vous, luth et harpe! Je m’éveillerai à l’aube du jour.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

3 Je te célébrerai parmi les peuples, ô Éternel! et je chanterai tes louanges parmi les peuplades;

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

4 Car ta bonté est grande par-dessus les cieux, et ta vérité [atteint] jusqu’aux nues.

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

5 Élève-toi, ô Dieu! au-dessus des cieux, et que ta gloire soit au-dessus de toute la terre.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

6 Afin que tes bien-aimés soient délivrés, sauve par ta droite, et réponds-moi.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

7 Dieu a parlé dans sa sainteté: je me réjouirai; je partagerai Sichem et je mesurerai la vallée de Succoth.

Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

8 Galaad est à moi, Manassé est à moi, et Éphraïm est la force de ma tête; Juda est mon législateur;

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

9 Moab est le bassin où je me lave; sur Édom j’ai jeté ma sandale; sur la Philistie je pousserai des cris de triomphe.

Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."

10 Qui me conduira dans la ville forte? Qui me mènera jusqu’en Édom?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

11 Ne sera-ce pas toi, ô Dieu, qui nous as rejetés, et qui n’es pas sorti, ô Dieu, avec nos armées?

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

12 Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car la délivrance qui vient de l’homme est vaine.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

13 Par Dieu nous ferons des actes de valeur, et c’est lui qui foulera nos adversaires.

Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.