Psaumes 108

1 Cantique. Psaume de David. Mon cœur est affermi, ô Dieu! je chanterai, et je psalmodierai, … mon âme aussi.

En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

2 Éveillez-vous, luth et harpe! Je m’éveillerai à l’aube du jour.

Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

3 Je te célébrerai parmi les peuples, ô Éternel! et je chanterai tes louanges parmi les peuplades;

Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

4 Car ta bonté est grande par-dessus les cieux, et ta vérité [atteint] jusqu’aux nues.

Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

5 Élève-toi, ô Dieu! au-dessus des cieux, et que ta gloire soit au-dessus de toute la terre.

Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

6 Afin que tes bien-aimés soient délivrés, sauve par ta droite, et réponds-moi.

På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

7 Dieu a parlé dans sa sainteté: je me réjouirai; je partagerai Sichem et je mesurerai la vallée de Succoth.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

8 Galaad est à moi, Manassé est à moi, et Éphraïm est la force de ma tête; Juda est mon législateur;

Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

9 Moab est le bassin où je me lave; sur Édom j’ai jeté ma sandale; sur la Philistie je pousserai des cris de triomphe.

Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

10 Qui me conduira dans la ville forte? Qui me mènera jusqu’en Édom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

11 Ne sera-ce pas toi, ô Dieu, qui nous as rejetés, et qui n’es pas sorti, ô Dieu, avec nos armées?

Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

12 Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car la délivrance qui vient de l’homme est vaine.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

13 Par Dieu nous ferons des actes de valeur, et c’est lui qui foulera nos adversaires.

I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.