Psaumes 102
1 Prière de l’affligé, quand il est accablé et répand sa plainte devant l’Éternel. Éternel, entends ma prière, et que mon cri vienne jusqu’à toi!
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Ne me cache pas ta face; au jour de ma détresse, incline vers moi ton oreille; au jour où je crie, hâte-toi, réponds-moi.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Car mes jours s’évanouissent comme la fumée, et mes os sont brûlés comme un foyer.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Mon cœur est frappé, et est desséché comme l’herbe; car j’ai oublié de manger mon pain.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 À cause de la voix de mon gémissement, mes os s’attachent à ma chair.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Je suis devenu semblable au pélican du désert; je suis comme le hibou des lieux désolés.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Je veille, et je suis comme un passereau solitaire sur un toit.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Tout le jour mes ennemis m’outragent; ceux qui sont furieux contre moi jurent par moi.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Car j’ai mangé la cendre comme du pain, et j’ai mêlé de pleurs mon breuvage,
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 À cause de ton indignation et de ta colère; car tu m’as élevé haut, et tu m’as jeté en bas.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Mes jours sont comme l’ombre qui s’allonge, et je deviens sec comme l’herbe.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 Mais toi, Éternel! tu demeures à toujours, et ta mémoire est de génération en génération.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Tu te lèveras, tu auras compassion de Sion; car c’est le temps d’user de grâce envers elle, car le temps assigné est venu.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 Car tes serviteurs prennent plaisir à ses pierres, et ont compassion de sa poussière.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Alors les nations craindront le nom de l’Éternel, et tous les rois de la terre, ta gloire.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 Quand l’Éternel bâtira Sion, il paraîtra dans sa gloire.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 Il aura égard à la prière du désolé, et il ne méprisera pas leur prière.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 Cela sera écrit pour la génération à venir; et le peuple qui sera créé louera Jah;
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Car il a regardé des lieux hauts de sa sainteté; des cieux l’Éternel a considéré la terre,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 Pour entendre le gémissement du prisonnier, et pour délier ceux qui étaient voués à la mort;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 Afin qu’on annonce dans Sion le nom de l’Éternel, et sa louange dans Jérusalem,
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 Quand les peuples seront rassemblés, et les royaumes, pour servir l’Éternel.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 Il a abattu ma force dans le chemin, il a abrégé mes jours.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 J’ai dit: Mon Dieu, ne m’enlève pas à la moitié de mes jours!… Tes années sont de génération en génération!
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Tu as jadis fondé la terre, et les cieux sont l’ouvrage de tes mains;
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 Eux, ils périront, mais toi, tu subsisteras; et ils vieilliront tous comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils seront changés;
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 Mais toi, tu es le Même, et tes années ne finiront pas.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 Les fils de tes serviteurs demeureront, et leur semence sera établie devant toi.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
