Psaumes 102
1 Prière de l’affligé, quand il est accablé et répand sa plainte devant l’Éternel. Éternel, entends ma prière, et que mon cri vienne jusqu’à toi!
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Ne me cache pas ta face; au jour de ma détresse, incline vers moi ton oreille; au jour où je crie, hâte-toi, réponds-moi.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 Car mes jours s’évanouissent comme la fumée, et mes os sont brûlés comme un foyer.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Mon cœur est frappé, et est desséché comme l’herbe; car j’ai oublié de manger mon pain.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 À cause de la voix de mon gémissement, mes os s’attachent à ma chair.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Je suis devenu semblable au pélican du désert; je suis comme le hibou des lieux désolés.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 Je veille, et je suis comme un passereau solitaire sur un toit.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Tout le jour mes ennemis m’outragent; ceux qui sont furieux contre moi jurent par moi.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Car j’ai mangé la cendre comme du pain, et j’ai mêlé de pleurs mon breuvage,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 À cause de ton indignation et de ta colère; car tu m’as élevé haut, et tu m’as jeté en bas.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 Mes jours sont comme l’ombre qui s’allonge, et je deviens sec comme l’herbe.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 Mais toi, Éternel! tu demeures à toujours, et ta mémoire est de génération en génération.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Tu te lèveras, tu auras compassion de Sion; car c’est le temps d’user de grâce envers elle, car le temps assigné est venu.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 Car tes serviteurs prennent plaisir à ses pierres, et ont compassion de sa poussière.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Alors les nations craindront le nom de l’Éternel, et tous les rois de la terre, ta gloire.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 Quand l’Éternel bâtira Sion, il paraîtra dans sa gloire.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 Il aura égard à la prière du désolé, et il ne méprisera pas leur prière.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Cela sera écrit pour la génération à venir; et le peuple qui sera créé louera Jah;
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 Car il a regardé des lieux hauts de sa sainteté; des cieux l’Éternel a considéré la terre,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 Pour entendre le gémissement du prisonnier, et pour délier ceux qui étaient voués à la mort;
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 Afin qu’on annonce dans Sion le nom de l’Éternel, et sa louange dans Jérusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 Quand les peuples seront rassemblés, et les royaumes, pour servir l’Éternel.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 Il a abattu ma force dans le chemin, il a abrégé mes jours.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 J’ai dit: Mon Dieu, ne m’enlève pas à la moitié de mes jours!… Tes années sont de génération en génération!
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Tu as jadis fondé la terre, et les cieux sont l’ouvrage de tes mains;
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 Eux, ils périront, mais toi, tu subsisteras; et ils vieilliront tous comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils seront changés;
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 Mais toi, tu es le Même, et tes années ne finiront pas.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 Les fils de tes serviteurs demeureront, et leur semence sera établie devant toi.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
