Proverbes 5
1 Mon fils, sois attentif à ma sagesse, incline ton oreille à mon intelligence,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 pour garder les pensées réfléchies et pour que tes lèvres conservent la connaissance.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Car les lèvres de l’étrangère distillent du miel, et son palais est plus doux que l’huile;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 mais à la fin elle est amère comme l’absinthe, aiguë comme une épée à deux tranchants.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 de sorte qu’elle ne pèse pas le sentier de la vie; ses voies sont errantes: elle n’a pas de connaissance.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Et maintenant, [mes] fils, écoutez-moi, et ne vous détournez pas des paroles de ma bouche.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Éloigne ta voie d’auprès d’elle, et ne t’approche point de l’entrée de sa maison;
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 de peur que tu ne donnes ton honneur à d’autres, et tes années à l’homme cruel;
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 de peur que des étrangers ne se rassasient de ton bien, et que ton travail ne soit dans la maison d’un étranger;
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 et que tu ne gémisses à ta fin, quand ta chair et ton corps se consumeront;
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 et que tu ne dises: Comment ai-je haï l’instruction, et mon cœur a-t-il méprisé la répréhension?
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Comment n’ai-je pas écouté la voix de ceux qui m’instruisaient, ni incliné mon oreille vers ceux qui m’enseignaient?
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Peu s’en est fallu que je n’aie été dans toute sorte de mal, au milieu de la congrégation et de l’assemblée.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Bois des eaux de ta citerne, et de ce qui coule du milieu de ton puits.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Tes fontaines se répandront au-dehors, des ruisseaux d’eau dans les places.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Qu’elles soient à toi seul, et non à des étrangers avec toi.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Que ta source soit bénie, et réjouis-toi de la femme de ta jeunesse,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 biche des amours, et chevrette pleine de grâce; que ses seins t’enivrent en tout temps; sois continuellement épris de son amour.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Et pourquoi, mon fils, serais-tu épris d’une étrangère, et embrasserais-tu le sein de l’étrangère?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Car les voies de l’homme sont devant les yeux de l’Éternel, et il pèse tous ses chemins.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Le méchant, ses iniquités le saisiront, et il sera tenu par les cordes de son péché;
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 il mourra faute de discipline, et il s’égarera dans la grandeur de sa folie.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
