Proverbes 29
1 L’homme qui, étant souvent repris, roidit son cou, sera brisé subitement, et il n’y a pas de remède.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 Quand les justes se multiplient, le peuple se réjouit; mais quand le méchant gouverne, le peuple gémit.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 L’homme qui aime la sagesse est la joie de son père, mais le compagnon des prostituées dissipera son bien.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 Un roi, par le juste jugement, affermit le pays, mais l’homme qui accepte des présents le ruine.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 L’homme qui flatte son prochain étend un filet devant ses pas.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 Dans la transgression de l’homme mauvais, il y a un piège; mais le juste chantera et se réjouira.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 Le juste prend connaissance de la cause des pauvres; le méchant ne comprend aucune connaissance.
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 Les hommes moqueurs mettent en feu une ville, mais les sages détournent la colère.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 Un homme sage qui plaide avec un homme insensé, qu’il s’irrite ou qu’il rie, n’a point de repos.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 Les hommes de sang haïssent l’homme intègre, mais les hommes droits tiennent à sa vie.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 Le sot met dehors tout son esprit, mais le sage le calme et le retient.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 Qu’un gouverneur prête attention à la parole de mensonge, tous ses serviteurs seront méchants.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 Le pauvre et l’oppresseur se rencontrent, l’Éternel éclaire les yeux de tous deux.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 Le roi qui juge les pauvres selon la vérité, … son trône sera affermi pour toujours.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 La verge et la répréhension donnent la sagesse, mais le jeune garçon abandonné à lui-même fait honte à sa mère.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 Quand les méchants se multiplient, la transgression se multiplie; mais les justes verront leur chute.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Corrige ton fils, et il te donnera du repos et procurera des délices à ton âme.
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 Quand il n’y a point de vision, le peuple est sans frein; mais bienheureux celui qui garde la loi!
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 Un serviteur n’est pas corrigé par des paroles; car il comprend, mais il ne répond pas.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 As-tu vu un homme précipité dans ses paroles? Il y a plus d’espoir pour un sot que pour lui.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 Celui qui gâte son serviteur dès sa jeunesse, le verra fils à la fin.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 L’homme colère excite les querelles, et l’homme qui se met en fureur abonde en transgressions.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 L’orgueil d’un homme l’abaisse, mais celui qui est humble d’esprit acquiert la gloire.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Qui partage avec un voleur hait son âme; il entend l’adjuration, et ne déclare pas [la chose].
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 La crainte des hommes tend un piège, mais qui se confie en l’Éternel est élevé dans une haute retraite.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Plusieurs cherchent la face du gouverneur, mais le juste jugement d’un homme vient de l’Éternel.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 L’homme inique est l’abomination des justes, et celui qui est droit dans sa voie, l’abomination du méchant.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
