Proverbes 11
1 La fausse balance est en abomination à l’Éternel, mais le poids juste lui est agréable.
Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
2 [Quand] vient l’orgueil, la honte vient aussi; mais la sagesse est avec les hommes modestes.
När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
3 L’intégrité des hommes droits les guide, mais la perversité des perfides les détruit.
De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
4 Les richesses ne profitent de rien au jour de la colère, mais la justice délivre de la mort.
Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
5 La justice de l’homme intègre rend droite sa voie, mais le méchant tombe par sa méchanceté.
Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6 La justice des hommes droits les délivre, mais les perfides sont pris dans leur avidité.
De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
7 Quand l’homme méchant meurt, son espérance périt, et l’attente des iniques périt.
När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
8 Le juste est délivré de la détresse, et le méchant [y] entre à sa place.
Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
9 Par sa bouche l’impie perd son prochain; mais les justes sont délivrés par la connaissance.
Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
10 La ville se réjouit du bien-être des justes; et quand les méchants périssent il y a des cris de joie.
När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
11 La ville s’élève par la bénédiction des hommes droits, mais elle est renversée par la bouche des méchants.
Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12 Qui méprise son prochain est dépourvu de sens, mais l’homme intelligent se tait.
Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
13 Celui qui va rapportant révèle le secret, mais celui qui est d’un esprit fidèle couvre la chose.
Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
14 Quand il n’y a pas de direction le peuple tombe, mais il y a salut dans le grand nombre des conseillers.
Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
15 On se trouve mal de cautionner un étranger, mais celui qui hait ceux qui frappent [dans la main] est en sûreté.
En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
16 Une femme gracieuse obtient l’honneur, et les hommes forts obtiennent la richesse.
En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
17 L’homme bon fait du bien à son âme, mais le cruel trouble sa chair.
En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
18 Le méchant fait une œuvre trompeuse, mais celui qui sème la justice a un vrai salaire.
Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
19 Comme la justice [tend] à la vie, celui qui poursuit le mal [tend] à sa mort.
Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
20 Ceux qui sont pervers de cœur sont en abomination à l’Éternel, mais ceux qui sont intègres dans leurs voies lui sont agréables.
En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
21 Certainement l’inique ne sera point tenu pour innocent; mais la semence des justes sera délivrée.
De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
22 Une femme belle et dépourvue de sens, c’est un anneau d’or au nez d’un pourceau.
Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
23 Le désir des justes n’est que le bien; l’attente des méchants, c’est la fureur.
Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
24 Tel disperse, et augmente encore; et tel retient plus qu’il ne faut, mais n’en a que disette.
Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
25 L’âme qui bénit sera engraissée, et celui qui arrose sera lui-même arrosé.
Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
26 Celui qui retient le blé, le peuple le maudit; mais la bénédiction sera sur la tête de celui qui le vend.
Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
27 Qui recherche le bien cherche la faveur, mais le mal arrive à qui le recherche.
Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
28 Celui-là tombe qui se confie en ses richesses; mais les justes verdissent comme la feuille.
Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
29 Celui qui trouble sa maison héritera le vent, et le fou deviendra serviteur de celui qui est sage de cœur.
Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Le fruit du juste est un arbre de vie, et le sage gagne les âmes.
Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
31 Voici, le juste est rétribué sur la terre, combien plus le méchant et le pécheur!
Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
