Proverbes 11
1 La fausse balance est en abomination à l’Éternel, mais le poids juste lui est agréable.
Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.
2 [Quand] vient l’orgueil, la honte vient aussi; mais la sagesse est avec les hommes modestes.
Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.
3 L’intégrité des hommes droits les guide, mais la perversité des perfides les détruit.
Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4 Les richesses ne profitent de rien au jour de la colère, mais la justice délivre de la mort.
Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.
5 La justice de l’homme intègre rend droite sa voie, mais le méchant tombe par sa méchanceté.
Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.
6 La justice des hommes droits les délivre, mais les perfides sont pris dans leur avidité.
De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.
7 Quand l’homme méchant meurt, son espérance périt, et l’attente des iniques périt.
När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.
8 Le juste est délivré de la détresse, et le méchant [y] entre à sa place.
Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.
9 Par sa bouche l’impie perd son prochain; mais les justes sont délivrés par la connaissance.
Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.
10 La ville se réjouit du bien-être des justes; et quand les méchants périssent il y a des cris de joie.
En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.
11 La ville s’élève par la bénédiction des hommes droits, mais elle est renversée par la bouche des méchants.
Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.
12 Qui méprise son prochain est dépourvu de sens, mais l’homme intelligent se tait.
Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.
13 Celui qui va rapportant révèle le secret, mais celui qui est d’un esprit fidèle couvre la chose.
En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.
14 Quand il n’y a pas de direction le peuple tombe, mais il y a salut dans le grand nombre des conseillers.
Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.
15 On se trouve mal de cautionner un étranger, mais celui qui hait ceux qui frappent [dans la main] est en sûreté.
Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.
16 Une femme gracieuse obtient l’honneur, et les hommes forts obtiennent la richesse.
Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.
17 L’homme bon fait du bien à son âme, mais le cruel trouble sa chair.
En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.
18 Le méchant fait une œuvre trompeuse, mais celui qui sème la justice a un vrai salaire.
De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.
19 Comme la justice [tend] à la vie, celui qui poursuit le mal [tend] à sa mort.
Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.
20 Ceux qui sont pervers de cœur sont en abomination à l’Éternel, mais ceux qui sont intègres dans leurs voies lui sont agréables.
Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.
21 Certainement l’inique ne sera point tenu pour innocent; mais la semence des justes sera délivrée.
Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.
22 Une femme belle et dépourvue de sens, c’est un anneau d’or au nez d’un pourceau.
En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.
23 Le désir des justes n’est que le bien; l’attente des méchants, c’est la fureur.
De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.
24 Tel disperse, et augmente encore; et tel retient plus qu’il ne faut, mais n’en a que disette.
Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.
25 L’âme qui bénit sera engraissée, et celui qui arrose sera lui-même arrosé.
Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.
26 Celui qui retient le blé, le peuple le maudit; mais la bénédiction sera sur la tête de celui qui le vend.
Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.
27 Qui recherche le bien cherche la faveur, mais le mal arrive à qui le recherche.
Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.
28 Celui-là tombe qui se confie en ses richesses; mais les justes verdissent comme la feuille.
Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.
29 Celui qui trouble sa maison héritera le vent, et le fou deviendra serviteur de celui qui est sage de cœur.
Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.
30 Le fruit du juste est un arbre de vie, et le sage gagne les âmes.
Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.
31 Voici, le juste est rétribué sur la terre, combien plus le méchant et le pécheur!
Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
