Job 9
1 Et Job répondit et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 En vérité, je sais qu’il en est ainsi. Mais comment l’homme sera-t-il juste devant Dieu?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 S’il se plaît à contester avec lui, il ne lui répondra pas sur un point entre mille.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 Il est sage de cœur et puissant en force: qui s’est endurci contre lui et a prospéré?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Il transporte les montagnes, et elles ne savent pas qu’il les renverse dans sa colère;
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Il remue la terre de sa place, et ses colonnes tremblent;
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Il parle au soleil, et [le soleil] ne se lève pas; et sur les étoiles il met son sceau;
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Seul il étend les cieux et marche sur les hauteurs de la mer;
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Il fait la grande Ourse, Orion, et les Pléiades, et les chambres du midi;
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Il fait de grandes choses qu’on ne saurait sonder, et des merveilles à ne pouvoir les compter.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Voici, il passe près de moi, et je ne [le] vois pas; et il passe à côté [de moi], et je ne l’aperçois pas.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Voici, il ravit; qui l’en détournera? Qui lui dira: Que fais-tu?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
13 Dieu ne retire pas sa colère; sous lui fléchissent les orgueilleux qui prêtent secours.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Combien moins lui répondrais-je, moi, [et] choisirais-je mes paroles avec lui!
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Si j’étais juste, je ne lui répondrais pas, je demanderais grâce à mon juge.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Si je criais, et qu’il me réponde, je ne croirais pas qu’il ait prêté l’oreille à ma voix, –
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Lui qui m’écrase dans une tempête, et qui multiplie mes blessures sans cause.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Il ne me permet pas de reprendre haleine; car il me rassasie d’amertumes.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 S’agit-il de force, voici, il est fort; s’agit-il de jugement: Qui m’assignera?
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
20 Si je me justifiais, ma bouche me condamnerait; si j’étais parfait, il me montrerait pervers.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Si j’étais parfait, je méconnaîtrais mon âme, je mépriserais ma vie.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Tout revient au même; c’est pourquoi j’ai dit: Il consume le parfait et le méchant.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Si le fléau donne subitement la mort, il se rit de l’épreuve de l’innocent.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 La terre est livrée en la main du méchant: il couvre la face de ses juges. S’il n’en est pas ainsi, qui est-ce donc?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Mes jours s’en vont plus vite qu’un coureur; ils fuient, ils ne voient pas ce qui est bon;
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Ils passent rapides comme les barques de jonc, comme un aigle qui fond sur sa proie.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 Si je dis: J’oublierai ma plainte, je renoncerai à mon visage [morne] et je serai joyeux,
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Je suis épouvanté de tous mes tourments; je sais que tu ne me tiendras pas pour innocent.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Soit, je suis méchant: pourquoi me fatigué-je ainsi en vain?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Si je me lave avec de l’eau de neige, et que je nettoie mes mains dans la pureté,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 Alors tu me plongeras dans un fossé, et mes vêtements m’auront en horreur.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Car il n’est pas homme, comme moi, pour que je lui réponde, pour que nous allions ensemble en jugement.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Il n’y a pas entre nous un arbitre qui mettrait sa main sur nous deux.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 Qu’il retire sa verge de dessus moi, et que sa terreur ne me trouble pas;
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Alors je parlerai et je ne le craindrai pas; mais il n’en est pas ainsi de moi.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
