Job 37

1 À cause de cela aussi mon cœur tremble, et tressaille comme s’il sortait de sa place.

Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

2 Écoutez donc le bruit éclatant de sa voix et le grondement qui sort de sa bouche!

Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

3 Il le dirige sous tous les cieux, et son éclair, jusqu’aux extrémités de la terre:

Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

4 Après lui une voix rugit. Il tonne de sa voix majestueuse, et il ne retient pas ses éclairs quand il fait entendre sa voix.

Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

5 Dieu tonne merveilleusement de sa voix, faisant de grandes choses que nous ne comprenons pas.

Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

6 Car il dit à la neige: Tombe sur la terre! et aussi aux averses de pluie, et aux averses des pluies de sa force.

Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

7 Il met un sceau sur la main de tout homme, afin que tous les hommes connaissent son œuvre.

Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

8 Les bêtes sauvages rentrent dans leurs gîtes, et demeurent dans leurs repaires.

Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

9 Des chambres [du midi] vient le tourbillon, et des vents du nord, le froid.

Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

10 Au souffle de Dieu se forme la glace, et la largeur des eaux se resserre.

med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

11 Il charge d’eau le nuage; sa lumière dissipe les nuées;

Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

12 Et sous sa conduite elles tournoient en tout sens, pour accomplir leur œuvre, tout ce qu’il leur commande sur la face du cercle de la terre,

De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

13 Soit qu’il les fasse venir comme verge, ou pour sa terre, ou en bonté.

Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

14 Écoute ceci, Job; tiens-toi là, et discerne les œuvres merveilleuses de Dieu.

Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

15 Sais-tu comment Dieu les a disposées et comment il fait briller l’éclair de sa nuée?

Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

16 Comprends-tu le balancement des nuages, les œuvres merveilleuses de celui qui est parfait en connaissance, –

Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

17 Pourquoi tes vêtements sont chauds quand il donne du repos à la terre par le vent du midi?

Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

18 As-tu étendu avec lui la voûte céleste, aussi ferme qu’un miroir de fonte?

Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

19 Fais-nous savoir ce que nous lui dirons! Nous ne savons préparer [des paroles], à cause de [nos] ténèbres.

Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

20 Lui racontera-t-on que je parle? Si quelqu’un lui parle, il sera sûrement englouti.

Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

21 Et maintenant on ne voit pas la lumière brillante, elle est [cachée] dans les nues; mais le vent passe et les [chasse, et] produit un ciel clair.

Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

22 L’or vient du nord; – par-devers Dieu est la majesté terrible.

I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

23 Le Tout-puissant, nous ne le trouvons pas; grand en force, en jugement et en beaucoup de justice, il n’opprime pas.

den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

24 C’est pourquoi les hommes le craindront; aucun des sages de cœur ne le contemplera.

Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.