Job 32

1 Et ces trois hommes cessèrent de répondre à Job, parce qu’il était juste à ses propres yeux.

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

2 Alors s’enflamma la colère d’Élihu, fils de Barakeël, le Buzite, de la famille de Ram: sa colère s’enflamma contre Job, parce qu’il se justifiait lui-même plutôt que Dieu;

Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

3 et sa colère s’enflamma contre ses trois amis, parce qu’ils ne trouvaient pas de réponse et qu’ils condamnaient Job.

och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

4 Et Élihu avait attendu que Job ait cessé de parler, parce qu’ils étaient plus avancés en jours que lui.

Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

5 Et Élihu vit qu’il n’y avait point de réponse dans la bouche des trois hommes, et sa colère s’enflamma.

Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

6 Et Élihu, fils de Barakeël, le Buzite, répondit et dit: Moi, je suis jeune, et vous êtes des vieillards; c’est pourquoi je redoutais et je craignais de vous faire connaître ce que je sais.

Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

7 Je disais: Les jours parleront, et le grand nombre des années donnera à connaître la sagesse.

Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."

8 Toutefois il y a un esprit qui est dans les hommes, et le souffle du Tout-puissant leur donne de l’intelligence:

Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

9 Ce ne sont pas les grands qui sont sages, ni les anciens qui discernent ce qui est juste.

Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

10 C’est pourquoi je dis: Écoute-moi; moi aussi je ferai connaître ce que je sais.

Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

11 Voici, j’ai attendu vos paroles, j’ai écouté vos raisonnements, jusqu’à ce que vous ayez examiné le sujet;

Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

12 Je vous ai donné toute mon attention: et voici, il n’y a eu personne d’entre vous qui convainque Job, qui réponde à ses paroles, –

Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

13 Afin que vous ne disiez pas: Nous avons trouvé la sagesse. Dieu le fera céder, et non pas l’homme.

Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."

14 Or il ne m’a pas adressé de discours, et je ne lui répondrai pas avec vos paroles.

Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

15 Ils ont été confondus, ils ne répondent plus; les paroles leur sont ôtées.

Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

16 J’ai attendu, car ils ne parlaient plus, car ils se tenaient là, ils ne répondaient plus;

Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

17 Je répondrai, moi aussi, à mon tour; je ferai connaître, moi aussi, ce que je sais;

Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

18 Car je suis plein de paroles, l’esprit qui est au-dedans de moi me presse.

Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

19 Voici, mon ventre est comme un vin qui n’a pas été ouvert; il éclate comme des outres neuves.

Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

20 Je parlerai et je respirerai; j’ouvrirai mes lèvres et je répondrai;

Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

21 Je ne ferai pas acception de personnes, et je ne flatterai aucun homme;

Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

22 Car je ne sais pas flatter: celui qui m’a fait m’emporterait bientôt.

Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!