Job 31

1 J’ai fait alliance avec mes yeux: et comment aurais-je arrêté mes regards sur une vierge?

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Et quelle aurait été d’en haut [ma] portion de la part de Dieu, et, des hauts lieux, [mon] héritage de la part du Tout-puissant?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 La calamité n’est-elle pas pour l’inique, et le malheur pour ceux qui pratiquent le mal?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 Lui, ne voit-il pas mon chemin, et ne compte-t-il point tous mes pas?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Si j’ai marché avec fausseté, si mes pieds se sont hâtés vers la fraude,

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Qu’il me pèse dans la balance de justice, et Dieu reconnaîtra ma perfection.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Si mon pas s’est détourné du chemin, et si mon cœur a suivi mes yeux, et si quelque souillure s’est attachée à ma main,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 Que je sème et qu’un autre mange, et que mes rejetons soient déracinés!…

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Si mon cœur s’est laissé attirer vers une femme et que j’aie fait le guet à la porte de mon prochain,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 Que ma femme tourne la meule pour un autre, et que d’autres se penchent sur elle;

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Car c’est là une infamie, et une iniquité punissable par les juges:

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 Car c’est un feu qui dévore jusque dans l’abîme et qui détruirait par la racine tout mon revenu…

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Si j’ai méprisé le droit de mon serviteur ou de ma servante quand ils contestaient avec moi,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 Que ferais-je quand Dieu se lèverait? et s’il me visitait, que lui répondrais-je?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Celui qui m’a fait dans le sein de ma mère, ne les a-t-il pas faits [eux aussi], et un seul et même [Dieu] ne nous a-t-il pas formés dans la matrice?…

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Si j’ai refusé aux misérables leur désir, si j’ai fait défaillir les yeux de la veuve;

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 Si j’ai mangé seul mon morceau, et que l’orphelin n’en ait pas mangé; –

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 Car dès ma jeunesse il m’a honoré comme un père, et dès le ventre de ma mère j’ai soutenu la [veuve]; …

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 Si j’ai vu quelqu’un périr faute de vêtement, et le pauvre manquer de couverture;

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 Si ses reins ne m’ont pas béni, et qu’il ne se soit pas réchauffé avec la toison de mes agneaux;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 Si j’ai secoué ma main contre un orphelin, parce que je voyais mon appui dans la porte:

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 Que mon épaule se démette de sa jointure, et que mon bras cassé se détache de l’os!

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Car la calamité de la part de Dieu m’était une frayeur, et devant sa grandeur je ne pouvais rien…

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Si j’ai mis ma confiance dans l’or, si j’ai dit à l’or fin: C’est à toi que je me fie;

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 Si je me suis réjoui de ce que mes biens étaient grands, et de ce que ma main avait beaucoup acquis;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 Si j’ai vu le soleil quand il brillait, et la lune quand elle marchait dans sa splendeur,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 Et que mon cœur ait été séduit en secret, et que ma bouche ait embrassé ma main, –

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 Cela aussi serait une iniquité punissable par le juge, car j’aurais renié le Dieu qui est en haut; …

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Si je me suis réjoui dans la calamité de celui qui me haïssait, si j’ai été ému de joie lorsque le malheur l’a trouvé; –

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 Même je n’ai pas permis à ma bouche de pécher, de demander sa vie par une exécration; …

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Si les gens de ma tente n’ont pas dit: Qui trouvera quelqu’un qui n’ait pas été rassasié de la chair de ses bêtes? –

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 L’étranger ne passait pas la nuit dehors, j’ouvrais ma porte sur le chemin; …

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Si j’ai couvert ma transgression comme Adam, en cachant mon iniquité dans mon sein,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 Parce que je craignais la grande multitude, et que le mépris des familles me faisait peur, et que je sois resté dans le silence et ne sois pas sorti de ma porte…

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 Oh! si j’avais quelqu’un pour m’écouter! Voici ma signature. Que le Tout-puissant me réponde, et que ma partie adverse fasse un écrit!

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Ne le porterais-je pas sur mon épaule? Ne le lierais-je pas sur moi comme une couronne?

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Je lui déclarerais le nombre de mes pas; comme un prince je m’approcherais de lui…

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Si ma terre crie contre moi, et que ses sillons pleurent ensemble,

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 Si j’en ai mangé le revenu sans argent, et que j’aie tourmenté à mort l’âme de ses possesseurs,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 Que les épines croissent au lieu de froment, et l’ivraie au lieu d’orge! Les paroles de Job sont finies.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.