< Job 29 >
1 Et Job reprit son discours sentencieux et dit:
Ayup bayanini dawamlashturup mundaq dédi: —
2 Oh! que ne suis-je comme aux mois d’autrefois, comme aux jours où Dieu me gardait;
«Ah, ehwalim ilgiriki aylardikidek bolsidi, Tengri mendin xewer alghan künlerdikidek bolsidi!
3 Quand sa clarté luisait sur ma tête, et que dans les ténèbres je marchais à sa lumière;
U chaghda Uning chirighi béshimgha nur chachqan, Uning yoruqluqi bilen qarangghuluqtin ötüp ketken bolattim!
4 Comme j’étais aux jours de mon automne, quand le conseil secret de Dieu présidait sur ma tente;
Bu ishlar men qiran waqtimda, Yeni Tengri chédirimda manga sirdash [dost] bolghan waqitta bolghanidi!
5 Quand le Tout-puissant était encore avec moi, [et] que mes jeunes gens m’entouraient;
Hemmige Qadir men bilen bille bolghan, Méning yash balilirim etrapimda bolghan;
6 Quand je lavais mes pas dans le caillé, et que le rocher versait auprès de moi des ruisseaux d’huile! –
Méning basqan qedemlirim sériq maygha chömülgen; Yénimdiki tash men üchün zeytun may deryasi bolup aqqan;
7 Quand je sortais [pour aller] à la porte par la ville, quand je préparais mon siège sur la place:
Sheher derwazisigha chiqqan waqtimda, Keng meydanda ornum teyyarlan’ghanda,
8 Les jeunes gens me voyaient et se cachaient, et les vieillards se levaient [et] se tenaient debout;
Yashlar méni körüpla eyminip özlirini chetke alatti, Qérilar bolsa ornidin turatti,
9 Les princes s’abstenaient de parler et mettaient la main sur leur bouche,
Shahzadilermu geptin toxtap, Qoli bilen aghzini étiwalatti.
10 La voix des nobles s’éteignait, et leur langue se collait à leur palais.
Aqsöngeklermu tinchlinip, Tilini tangliyigha chapliwalatti.
11 Quand l’oreille m’entendait, elle m’appelait bienheureux; quand l’œil me voyait, il me rendait témoignage;
Qulaq sözümni anglisila, manga bext tileytti, Köz méni körsila manga yaxshi guwahliq béretti.
12 Car je délivrais le malheureux qui implorait du secours, et l’orphelin qui était sans aide.
Chünki men manga himaye bol dep yélin’ghan ézilgüchilerni, Panahsiz qalghan yétim-yésirlarnimu qutquzup turattim.
13 La bénédiction de celui qui périssait venait sur moi, et je faisais chanter de joie le cœur de la veuve.
Halak bolay dégen kishi manga bext tileytti; Men tul xotunning könglini shadlandurup naxsha yangratquzattim.
14 Je me vêtais de la justice, et elle me revêtait; ma droiture m’était comme un manteau et un turban.
Men heqqaniyliqni ton qilip kiyiwaldim, U méni öz gewdisi qildi. Adaletlikim manga yépincha hem selle bolghan.
15 J’étais, moi, les yeux de l’aveugle et les pieds du boiteux;
Men korgha köz bolattim, Tokurgha put bolattim.
16 J’étais un père pour les pauvres, et j’examinais la cause de celui qui m’était inconnu;
Yoqsullargha ata bolattim, Manga natonush kishining dewasinimu tekshürüp chiqattim.
17 Et je brisais la mâchoire de l’inique, et d’entre ses dents j’arrachais la proie.
Men adaletsizning hinggayghan chishlirini chéqip tashlayttim, Oljisini chishliridin élip kétettim.
18 Et je disais: J’expirerai dans mon nid, et mes jours seront nombreux comme le sable;
Hem: «Méning künlirim qumdek köp bolup, Öz uwamda rahet ichide ölimen» deyttim;
19 Ma racine sera ouverte aux eaux, et la rosée séjournera sur ma branche;
Hem: «Yiltizim sularghiche tartilip baridu, Shebnem pütün kéchiche shéximgha chapliship yatidu;
20 Ma gloire [restera] toujours nouvelle avec moi, et mon arc rajeunira dans ma main.
Shöhritim herdaim mende yéngilinip turidu, Qolumdiki oqyayim herdaim yéngi bolup turidu» deyttim.
21 On m’écoutait et on attendait, et on se taisait pour [avoir] mon conseil;
Ademler manga qulaq salatti, kütüp turatti; Nesihetlirini anglay dep süküt ichide turatti.
22 Après que j’avais parlé on ne répliquait pas, et mon discours distillait sur eux;
Men gep qilghandin kéyin ular qayta gep qilmaytti, Sözlirim ularning üstige shebnem bolup chüshetti.
23 Et on m’attendait comme la pluie, et on ouvrait la bouche [comme] pour la pluie de la dernière saison.
Ular yamghurlarni kütkendek méni kütetti, Kishiler [waqtida yaghqan] «kéyinki yamghur»ni qarshi alghandek sözlirimni aghzini échip ichetti!
24 Si je leur souriais, ils ne le croyaient pas, et ils ne troublaient pas la sérénité de ma face.
Ümidsizlen’ginide men ulargha qarap külümsireyttim, Yüzümdiki nurni ular yerge chüshurmeytti.
25 Je choisissais pour eux le chemin et je m’asseyais à leur tête, et je demeurais comme un roi au milieu d’une troupe, comme quelqu’un qui console les affligés.
Men ulargha yolini tallap körsitip bérettim, Ularning arisida kattiwash bolup olturattim, Qoshunliri arisida turghan padishahdek yashayttim, Biraq buning bilen matem tutidighanlargha teselli yetküzgüchimu bolattim».