< Job 26 >
1 Et Job répondit et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Comme tu as aidé celui qui n’avait pas de puissance! Comme tu as délivré le bras qui était sans force!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Quel conseil tu as donné à celui qui n’avait pas de sagesse! et quelle abondance d’intelligence tu as montrée!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Pour qui as-tu prononcé des paroles, et de qui est le souffle qui est sorti de toi?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Les trépassés tremblent au-dessous des eaux et de ceux qui les habitent.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Le shéol est à nu devant lui, et l’abîme n’a pas de voile. (Sheol )
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol )
7 Il étend le nord sur le vide, il suspend la terre sur le néant.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Il serre les eaux dans ses nuages, et la nuée ne se fend pas sous elles;
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Il couvre la face de son trône et étend ses nuées par-dessus.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Il a tracé un cercle fixe sur la face des eaux, jusqu’à la limite extrême où la lumière confine aux ténèbres.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Les colonnes des cieux branlent et s’étonnent à sa menace.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Il soulève la mer par sa puissance, et, par son intelligence, il brise Rahab.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Par son Esprit le ciel est beau; sa main a formé le serpent fuyard.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Voici, ces choses sont les bords de ses voies, et combien faible est le murmure que nous en avons entendu! Et le tonnerre de sa force, qui peut le comprendre?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?